Sparad i Tro

Bön i skamvrån

I min församling har vi en böneväv. Människor har under något år vävt in sina böner. Väven har sen hängt vid ljusbäraren, där människor tänder ljus och ber. Tanken var att bön hör ihop med bön.
Men nu är det inte så längre. Väven ställs undan i ett rum som sällan används, i ett hörn. In i skamvrån med bönerna.
Väven får nu bara komma fram vid speciella tillfällen. När är speciella tillfällen för bön? Kan bön vara så fult att de måste förvisas in i skamvrån? Är bön fult? Är bara vissa böner okej i våra sammanhang? Får vi bara visa våra böner med vissa uttryck?

Och jo, jag är upprörd eller egentligen ledsen för att alla de böner som vävts in blivit förvisade till ett gömt hörn. Som att det vore något fult.

Våra olika uttryck för bön och tro får aldrig kastas in på det här sättet i skamvrån. Ska vi vara en öppen och levande kyrka måste kyrkan våga låta många olika uttryck få plats. Får uttrycken plats, får leva, då kommer även kyrkan att fortsätta leva och växa. Det handlar om respekt och att låta människor få växa.

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *