Sparad i Barn, Uppfostran

Barnet som försvann

Mannen är sjuk och jag hade grym huvudvärk på morgonen. Så sonen fick åka själv till skolan imorse. Det är inte första gången han åker själv så vi vet att det går bra och att han klarar av det. Halv nio ringer telefonen, det är skolan och jag får veta att han inte kommit fram. Jag lägger på och tänker snabbt att det är cirka 40 minuter sen han borde varit framme. Jag sliter upp mannen och vi skyndar oss iväg till bilen. Vi åker efter vägen där bussen går. Jag ringer till bussbolaget och blir kopplad till rätt person. Mannen jag får prata med säger glatt att han just fått ett samtal från en av sina förare om att denne hade en pojke på bussen som glömt kliva av och nu var på väg hem. Vi vänder och åker hemåt. Mannen jag pratat med ringer upp och berättar vart föraren släpper av sonen. Vi kommer dit precis efter och sonen vinkar glatt. Han var då inte alls speciellt brydd. Hans stackars lärare var smått uppstressade när vi kom till skolan och så var även jag.

Nu har vi ikväll pratat om vad som hände och att han gjorde precis rätt. Kommer man fel på bussen ska han inte kliva av bussen utan prata med föraren. Han ska inte följa med någon utan be föraren om hjälp, precis som han gjorde. Fantastiska barn.

Tror bestämt vi behåller honom

piffZ

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *