RSS

Att acceptera

Jag är i ett läge där jag försöker acceptera min sårbarhet, min skörhet. Där jag försöker acceptera att jag är sjuk och inte bara lat. Att min sjukdom måste få ta tid att läka. Problemet, inte bara för mig, itan för många, är att den inte syns. Den sitter inuti mig. Visst märker de närmaste av den. Jag är trött, orkar inte göra lika mycket om än något. Tröttheten är enormt jobbig. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag försöker lära mig att vara lagom. Att jag duger bara för den jag är, inte för vad jag presterar. Jag försöker komma underfund med hur jag ska tackla min ångest som river inuti mig. Min sjukdom syns inte när jag möter andra. Jag biter ihop, jag skrattar och försöker hålla mig alert. Men när jag kommer hem faller jag ihop som en blöt trasa. En dag med sociala aktiviteter betyder två dagar (minst) med total vila. Det betyder att i två dagar får jag kämpa med att ens ta mig upp från sängen.

Jag känner mig så värdelös som går hemma hela dagarna och inte ens orkar ta hand om hemmet. Jag känner mig värdelös som inte orkar läsa en bok för min son. Jag lider av en utmattning. Det är inte första gången, inte heller andra gången. Jag är rädd för vad som kommer hända. Rädd för att framtiden kommer se ut såhär. Jag vill så mycket mer. Men just nu har ångesten och tröttheten satt sina klor i mig. Jag försöker lära mig att vara good enough. Som att lära sig gå på nytt. En dag i taget, ett andetag i taget. Kanske är det så att jag ändå ska vara tacksam för min smärträdsla, annars hade nog risken för självskada varit överhängande. Fast skadar mig, straffar mig gör jag ändå, på andra vis.

Jag är good enough

image

 

Posted by on 26 februari, 2015 in Okategoriserade

Leave a comment

En kvinnas väg till en smörgås

Går in i köket. Tittar på bänken. Full med skal från päron. Tittar på andra bänken, full med disk. Öppnar diskmaskinen och har turen att den är tömd. Fyller på den, tömmer hoarna från matrester. Diskar undan en gryta och börjar fundera på vad som ska lagas till middag imorgon. Ifall något behöver tas fram från frysen.

Samtidigt plockar hon bort grytlapparna från bänken och lägger ner dom i lådan. Ställer tillbaka några maskiner där de ska vara och letar fram en ren disktrasa. Torkar bänkarna och slänger skräpet. Noterar att soppåsen är full. Knyter ihop den och är förståndig nog att inte gå ut med den (fyra trappor) utan tänker att hon ska sätta upp en lapp på dörren så att mannen kan komma ihåg att ta med den imorgon bitti. Går tillbaka in i sovrummet och plockar ihop disk och skräp därifrån. Ser tvätt. Går tillbaka för att hämta tvätten och lägger den i tvättkorgen. Korgen börjar bli full så hon laddar en maskin så det bara är att slå igång imorgon. Då kommer hon på att torkställningen inte är tömd. Hon går och viker ihop tvätten. Medan hon går till garderoben med kläderna rättar hon till mattan som katterna har sladdat ihop till en hög. Barnet drömmer mardrömmar och gråter. Hon går dit och tröstar, ger barnet lite vatten. Plockar upp täcket som trillat ner på golvet och det där gosedjuret som saknades. Schasar ut katterna och stänger försiktigt dörren. Plockar lite skräp som ligger där på byrån i hallen och slänger det.

Till slut kommer hon till soffan, sätter sig ner. Plockar ihop några böcker och papper som ligger på ena soffkudden och lägger ihop det till en ordnad hög. Viker ihop filtarna och lägger kuddarna till rätta. Kommer på att hon skulle ju göra en smörgås. Går till köket och kommer på att hon skulle ta fram något ur frysen för middagen imorgon. Öppnar kylskåpet för att se om det finns något att göra av det som finns där. Plockar bort en gammal öppnad förpackning av gräddfil. Tar fram smör och ost. Men innan hon stänger kylen flyttar hon på några saker så det ryms mer i kylen. Hon tar fram en smörgås och gör ordning den. Torkar bort smulorna och ställer in smöret och osten. Öppnar frysen och tar fram morgondagens middag. Kommer på att hon skulle ju frysa in bananer. Hämtar bananer och skär ner dom i mindre bitar. Lägger dom i frysen. Tar smörgåsen och går till vardagsrummet. Går tillbaka till köket och hämtar vatten. På vägen dit ser hon en övergiven kaffemugg. Tar med sig den och ställer den bland den disk som väntar på att få hamna i diskmaskinen. Sätter sig ner i soffan och äter smörgåsen. Hon känner sig lite trött. Ser sig omkring och tänker att det är dags att städa.

 

Posted by on 30 januari, 2015 in Feminism, Genus

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det här med hockey och fans

Jag tycker det är galet roligt med hockey och jag är sedan många år ett Luleåfan. Nu när jag har möjlighet att faktiskt gå på matcher har det också blivit ännu roligare att följa med. Det som dock gör saker så himla trist är attityden kring andra fans då det går dåligt för laget. Jag har ett flertal gånger skrivit på lagets sida på facebook och bett folk att fundera kring sina ordval. Att försöka förnedra och förminska spelarna genom att kalla dom för kvinnor, horor, fittor eller annat liknande är inte okej. Det skulle absolut behövas mer feminism inom den mansdominerade hockeyvärlden. Därför känns det förvisso extra roligt att heja på ett lag som har en feminist (Johan Forsberg) som uttalar sig kring det. Det hoppas jag han fortsätter med, för det behövs att spelare själva går ut och säger ifrån.

Det kanske inte skulle vara så dumt med att fler hockeylag gjorde en hbt-certifiering. Där har det patriarkala samhället Kiruna gått före. Det är helt fantastiskt vilket arbete de gör. Jag önskar alltså se fler sådana initiativ från fler lag.

Men det handlar givetvis inte bara om saker som sägs på en facebooksida. Det som sägs där genomsyrar dels hur samhället ser ut (givetvis) men också hur resten av attityderna ser ut kring hockeyn. Jag har tänkt mycket på vad fansen sjunger/ropar. Det mesta är ju förvisso positivt men att skrika domarjävel, sopa etc. tja, för min del så ger det en besk smak. Jag ser hellre att det uppmuntras än förnedras. Men det behövs också en tydlighet från föreningen. Har föreningen en sida där det förs diskussioner så måste föreningen också vara tydliga med vilket språk man vill ha i sina kommentarer. Givetvis kan det vara svårt för en förening att administrera sjukt många kommentarer, som en hockeyförening med ett elitlag får. Men det handlar egentligen inte om att de tar bort kommentarer utan att de markerar tydligt med vad de vill se.

Nästa grej som blev lite extra tydligt idag då jag var och såg dagens match live. Snart ska de ha ett event; Ladys night. Som kvinna och då gissar jag enbart de som juridiskt anses vara kvinna, inte de som definierar sig som kvinna, får extra bra priser. Man vill fylla arenan med kvinnor. Visst, bra tänkt. Men med den fadda eftersmaken av kommentaren ”det ska väl bli härligt med en arena full med kvinnor, det tycker då jag” som uttalas av en man. Varför är det härligt? För att kvinnor sexualiseras om och om igen?! Och vad gör en kväll mot resten av säsongen. Möjliggör, tillgängliggör istället hockeyn för alla hela säsongen. Fundera på vad det är som gör att kvinnor då inte är lika representerade som männen. Och tillgänglighet handlar inte bara om det fysiska, hur byggnaden är tillgänglig. Utan också om hur människor behandlas, oavsett könstillhörighet.

Jag önskar i alla fall en tydlighet från Luleå Hockey och det vore toppen om Luleå fans också var tydliga för att inkludera. Om ett språk med patriarkal härskarteknik accepteras kommer inte hockeyn heller tillgängliggöras för fler.

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Känslostorm av tomhet

Det är tyst här. Det är okej, det är så ibland. För så är livet ibland. Min blogg är ju en spegel av mitt liv och just nu är mitt liv tomt. Det är kaos i mig själv och mina känslor. Det känns tomt i mig samtidigt som en massa känslor snurrar runt. Jag vet varken ut eller in. Jag finner inga ord, jag finner inte mig själv eller mina känslor. Jag hankar mig fram dag för dag. Så är livet just nu och det är okej. Det får vara så. Det viktigaste som energin får gå till nu är min son och mig själv.

kaosikroppen

 

Oärligt stulen från en googling

 

Posted by on 9 januari, 2015 in Hälsa, Tankar och funderingar

Leave a comment

Tags: , , , , ,

Inte en mot en utan en med en

En människa, född i Sverige, uppväxt i Sverige, med ”svenskt” utseende och namn hamnar på gatan. Utan boende, utan trygghet. En människa född i Rumänien, uppvuxen i olika läger då hen är rom, med romskt utseende och namn, sitter på gatan i Sverige för att få ihop en slant till sin familj som är kvar i hemlandet.  Utan boende, utan trygghet, utan socialt skydd.

Den ena brukar människor tala om som att det är så hemskt, medan den andra människan spottas det på och bedrivs hatkampanjer. Det skapas myter om att de är brottslingar som är här för att tigga ihop pengar åt någon maffia. Att människor ens går på detta med ligor tycker jag är helt fantastiskt. En liga som plockar in några romer som får sitta och tigga. Får de ihop några hundra tillsammans på en dag är det bra. Jag lovar, en liga som vill tjäna pengar gör det genom andra kriminella handlingar. Att tvinga en person att tigga tjänar de inte på. De här människorna som sitter där däremot, för dom gör den där 50-lappen skillnad. Kanske inte stor skillnad men ändå skillnad. För pengarna skickar de hem så familjen kan köpa mat, kanske laga till huset de bor i. Och tro nu inte att det är ens i närheten av de hus vi själva bor i som de bor i. Nä, vi skulle inte ens använda deras hus som redskapsskjul.

Så människan som då bor på gatan men som är född och uppvuxen här i Sverige. Ja, dennes misär är också hemsk, precis som romernas. De är båda utsatta för olika förtryck, för en kamp till överlevnad. En skillnad är att de som är medborgare i Sverige finns ett annat socialt skydd än de romska har. Men misären finns där och båda behöver hjälp.

Så till denna jämförelse jag aldrig förstår. Hur ofta får en inte höra ”Ja, men vi kan ju inte hjälpa alla. Vi har ju egna uteliggare som vi måste kunna ta hand om först”. Nej och ja, säger jag. Ja, vi behöver ta hand om de som hamnat på gatan. Ingen ska behöva bo på gatan. Nej, vi behöver inte ta hand om de först, vi kan ta hand om de som kommer samtidigt. För trots allt så är det så att alla inte kommer hit. Alla som kommer hit är inte på ett och samma ställe. Vilket gör det mer möjligt att faktiskt ta hand om alla.

Det leder inget till att jämföra vad en flykting får som dagspenning mot vad en som går på försörjningsstöd får. Det är egentligen ointressant om en person någon gång får mindre än en annan. Det viktigaste är att vi börjar ta hand om varandra, att vi ser människovärdet och att vi slutar se på människors värde som ett producerande värde. En människa är värd oavsett produktion.

De enda som vinner på att människor ständigt ställs mot varandra är rasister, fascister. I vårt land bedrivs en stark sådan kampanj hela tiden av vårt invalda regeringsparti Sverigedemokraterna. De vinner på att du ifrågasätter en människas värde genom att värdera hen i pengar och att ställa hens misär mot en annan människas misär. Min uppmaning är till dig, sluta ställa människor mot människor, misär mot misär. Det leder inte till något är mer rasism, mer hat, fler myter och mer utanförskap. Stå upp för människor, stå upp mot rasismen.

fattigdom

 

 

Posted by on 22 december, 2014 in Antifascism/nazism/rasism, Politik

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , ,

December – En månad av kreativitet

Nu har nästan hela december gått. Under månaden har vi i familjen lyckats klämma in några förkylningar, några avbrutna tänder och en hel del pyssel. Det började med att jag råkade trilla över en länk på hur man kunde göra fina adventsstjärnor av papper. De ser invecklade ut men är i själva verket väldigt lätta att göra. Därefter blev det girlander i papper. Sen kom pepparkaksformarna fram och jag tillverkade en regnbågsstjärnegirlang. Efter det har diverse andra girlanger tillverkats. Eftersom det närmar sig jul har även bakandet börjat. Men det blir inte lika mycket som jag gjort tidigare. I år blir det att lyssna på kroppen. Jag har turen att få vara anställd nu under jul och nyår vilket gör att jag kan vara ledig med lön. Eftersom jag under höstterminen haft fler förkylningar än jag haft sammanlagt under flera år så ska denna ledighet vara till att stressa av och återfå ett immunförsvar. Jag har känt av stressen i kroppen och att min utmattning har varit på väg tillbaka. Jag är så otroligt trött och orkeslös. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag är orolig, har ångest, svårt att somna osv. Enligt utmattningsdepressionstestet är jag i galet stor risk. Det har jag varit länge men jag hade lyckats sänka mina poäng, nu har de dock höjts.

Så, för att slippa en utmattningssjukskrivning igen så ska jag göra allt jag kan nu under jul och nyår för att vila. Släppa på en hel del krav och försöka göra sådant som känns bra utifrån vad en orkar.

blomma

Blomma av kartong

adventsstjärna

Adventsstjärna i papper. Denna ser mer invecklad ut att göra än vad den är. Det blev flera stycken i olika storlekar innan jag slutade. 

Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till

Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till

En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle

En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle

Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också

Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också

Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor

Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor

En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.

En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.

Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov

Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov

 

Posted by on 21 december, 2014 in Hälsa, Knep & knåp

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

En feministisk man

Jag är en cis-kvinna i och med det har jag en massa privilegier och givetvis måste jag ta dessa i beaktning hela tiden. Är det privilegier jag vill behålla, är det privilegier jag vill avstå, finns det privilegier jag kan tänka mig att avstå. Till exempel kan jag som cis-kvinna absolut avstå mig privilegiet att tala för en transperson. Jag kan inte tala för en transperson då jag inte är en, ändå finns det massor med cis-personer som tycker att de kan föra talan åt dessa.

Jag tänker att direkt det blir talan för någon annan som har färre privilegier än mig så bör jag fundera på om jag är rätt person att föra talan för den gruppen, de personerna. Ibland kanske det är så att min talan är viktig för att den gruppen ens ska komma på tal. Ja, då är det viktigt att jag för talan. Men det är också viktigt att jag inser när talan måste föras över till den gruppen själv. Det viktigaste av allt är att jag med mina privilegier kan använda dessa för att förbereda plats åt de som är mindre priviligierade.

Det är här män behöver lära sig att de har privilegier som kvinnor inte har. Det är här jag tänker att en feministisk man inser och försöker lära sig att inse när han som man inte ska föra talan för kvinnors situation utan ge plats åt kvinnorna själv. Män har, i den maktstruktur vi har i samhället, en högre position enbart genom att de är män. Sen finns det givetvis en hierarki bland männen, vissa har mer privilegier än andra. Men en man har bara genom att vara man fler privilegier än en de flesta kvinnor. Med andra ord, en man, en feministisk man måste vara medveten om sin maktposition och aktivt välja bort flera av sina privilegier.

En man måste aktivt välja bort privilegier så att kvinnor får möjlighet att få mer av det offentliga utrymmet. Det handlar alltså inte om att män ska låta kvinnor få ta plats utan att män ska ta sitt ansvar och inte själva ta all plats. De måste vara medvetna om sin makt, om sin position i det patriakala samhället.

Hur ofta hör man inte, på skämt eller allvar, “kvinnan ska veta sin plats”.

Jag säger detsamma “Mannen ska veta sin plats”

 

Posted by on 28 november, 2014 in Feminism, Genus, HBTQ

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , ,

Migränperiod

Just nu verkar jag vara inne i en migränperiod. Ibland kan jag vara utan några migränanfall i närmare året och sen kommer perioder som nu med migrän titt som tätt. Jag blir helt utslagen och det enda som hjälper är att ligga ner i mörker och försöka sova bort det. Eller ligga helt ner går inte heller. Halvsitta är det enda som fungerar. Jag avskyr de här perioderna men det är inte så mycket att göra. Eller jo, jag gissar att det beror på att den senaste tiden har känts grymt stressig. Dessutom har jag åkt på en massa förkylningar. Kroppen är nedsatt och jag får inte till min sömnrytm, matrytm eller träning med för den delen. Inget fungerar riktigt nu.

De flesta som drabbas av migrän har ärvt migränen. Och det finns olika saker som kan trigga igång migrän. På migrän.se kan man hitta mer information som den nedan

Stress
Stress är en mycket vanlig orsak till migrän. Anfallet kommer oftast efter en anspänning, när kroppen och hjärnan slappnar av igen. Kronisk stress kan leda till en svårare migrän med svåra attacker som kommer ofta. Mat och dryck, liksom väderleken kan orsaka migrän.
Kost
Personer som fastar, eller som äter på oregelbundna tider kan drabbas av migrän. Livsmedel såsom citrusfrukter, mögelost, rött vin och andra alkoholhaltiga drycker, choklad och starka ostar kan trigga symtomen. Omställningar i väderleken är vanliga orsaker till migrän.
Värme, solljus och starka dofter
Det är heller inte helt ovanligt att extrem värme och starkt solljus påverkar sjukdomsförloppet. Till och med starka dofter och höga ljud kan fungera som triggande faktorer för vissa.

Det jag dock inte visste förrän ganska nyligen var att det är vanligt med huvudvärk och/eller migrän vid menstruation. Det ska bero på hormonförändringarna. Låter ju inte helt otroligt, det kan ju tex ses som en stress för kroppen om förändringarna är stora i kroppen titt som tätt. Jag själv som lider av pmds har ju rätt kraftiga hormonförändringar vid ägglossning och menstruation.

Hur som helst är det här med migrän ett elände och jag hoppas verkligen att den här perioden är över snart. Det börjar bli grymt tröttsamt.

 

Posted by on 18 november, 2014 in Hälsa

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Barnet som försvann

Mannen är sjuk och jag hade grym huvudvärk på morgonen. Så sonen fick åka själv till skolan imorse. Det är inte första gången han åker själv så vi vet att det går bra och att han klarar av det. Halv nio ringer telefonen, det är skolan och jag får veta att han inte kommit fram. Jag lägger på och tänker snabbt att det är cirka 40 minuter sen han borde varit framme. Jag sliter upp mannen och vi skyndar oss iväg till bilen. Vi åker efter vägen där bussen går. Jag ringer till bussbolaget och blir kopplad till rätt person. Mannen jag får prata med säger glatt att han just fått ett samtal från en av sina förare om att denne hade en pojke på bussen som glömt kliva av och nu var på väg hem. Vi vänder och åker hemåt. Mannen jag pratat med ringer upp och berättar vart föraren släpper av sonen. Vi kommer dit precis efter och sonen vinkar glatt. Han var då inte alls speciellt brydd. Hans stackars lärare var smått uppstressade när vi kom till skolan och så var även jag.

Nu har vi ikväll pratat om vad som hände och att han gjorde precis rätt. Kommer man fel på bussen ska han inte kliva av bussen utan prata med föraren. Han ska inte följa med någon utan be föraren om hjälp, precis som han gjorde. Fantastiska barn.

Tror bestämt vi behåller honom

piffZ

 

Posted by on 14 november, 2014 in Barn, Uppfostran

Leave a comment

Tags: , , , , , , , ,

Skäms ni inte?

För några år sedan hände en sak som än idag smärtar när jag tänker på det. Jag blev anklagad för en helt bisarr sak. Jag som alltid skött mina uppdrag, mina arbeten. Oavsett hur less jag varit har jag alltid varit profesionell i mitt yrke. Däremot är jag också en sådan person som inte tar skit hur som helst. Är arbetssituationen omöjlig, är det saker som måste åtgärdas eller är det rent av hälsomässigt farligt att arbeta på platsen, ja då har jag sagt till. Jag är inte den som sitter och gnäller men inte gör något åt saken. Jag är inte den som bara lämpar över problemen heller utan kommer gärna med konstruktiva lösningar.

För något år sedan befann jag mig i en arbetssituation som var helt omöjlig. Ingen av oss som arbetade på stället mådde bra. Jag sa till att vi behövde få ändring på det. Det hände inget. Jag sa till igen. Vi behövde få vaken natt istället för journätter då vi ändå inte fick sova på nätterna. Jag själv kände att jag höll på att gå sönder av sömnbristen. Då hände det som jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunde tro skulle hända.

Jag blev anklagad för planering av mord. Jag blev inte polisanmäld utan min arbetsgivare skulle själva utreda hur farlig jag var. Jag blev avstängd. Det visade sig väldigt snart att det inte alls handlade om hur farlig jag var utan hur besvärlig jag var som krävde förändring i vår arbetssituation. Det var lättare att stänga av den som påpekade problemen än att åtgärna problemen. Efter en månad fick jag komma tillbaka. Jag var inte farlig. Ingen ursäkt fick jag mer än från den nya chefen som inte hade något alls med det hela att göra. Hen verkade skämmas över hur jag blivit behandlad. Än idag är det en av de mest kränkande saker jag blivit anklagad för.

En av de saker som ändå sårade mest var att en av de som satt där och anklagade, som ”utredde” var en person som känt mig i närmare nio år. Vi hade arbetat ihop, hen var med på mitt bröllop. Vi var inte nära vänner men hen kände mig. Hen visste att jag var noga med mitt arbete, hen visste att jag inte var farlig. Ändå satt hen där och anklagade, utredde. Enligt hen var det för min skull. Enligt arbetsgivaren var det för min skull de stängde av mig och kränkte mig.

Ibland, när jag tänker tillbaka så funderar jag, skäms ni inte? Förmodligen inte. För dessa personer var det här förmodligen ingenting, de kommer nog inte ens ihåg det hela. Men så var det inte deras liv som vändes upp och ner och det var inte de som kränktes.

Jag önskar att facket hade gått vidare och krävt ersättning för kränkningen. Det hade varit bra om inte annat för att arbetsgivaren skulle fått veta att de inte kan behandla sina anställda hur som helst. Nu vet de inte det, nu kan de fortsätta. När jag slutade, vilket var nödvändigt efter det som hände, fick jag svara på frågor. En fråga var ”kan jag rekommendera hmhm som arbestgivare för andra?” Hånskratt eller. Nej, det kan jag inte. Jag varnar för dom och jag rådgiver att ska man vara anställd åt hmhm så måste man vara med i facket och som person måste du vara stark och orka stå på dig alternativt orka vara totalt livegen. För jag önskar ingen att behöva gå igenom så mycket skit som jag fick under de nio åren som anställd.

Trots att jag än idag blir illamående, ledsen, arg av det som hände då så går jag vidare. Jag vet att jag är en grymt duktig människa som alltid gör sitt bästa i sina uppdrag. Jag kan också gå vidare och vara befriad från det som var då. Jag är inte längre fast hos en arbetsgivare som vill äga en totalt och jag har inte längre vänner/bekanta som vill en så illa (hoppas jag). Och ännu tror jag ingen så illa att de vill mörda någon enbart för att de säger att arbetssituationen är omöjlig. Jag tror mer om människor än så.

Men ni som gjorde detta. SKÄMS!