RSS

En utmattad aktivist

Jag läste en artikel idag om att många aktivister bränner ut sig. Det är inte konstigt tänker jag, som själv är en som bränt ut sig. Fast inte bara för min aktivism men ändå. Det är lätt att bränna ut sig när en brinner för något och där arbetet för att förändra, hjälpa, rädda aldrig tar slut. Det finns alltid mer att göra. Min aktivism kommer utifrån min kristna tro, den bygger på vad aktivisten Jesus gjorde. Såg, lyfte och hjälpte de människor som i det samhälle han levde i. Det är vad jag vill göra i det samhälle jag lever i nu. Därför gick jag in med min aktivism i den kyrka jag tillhörde, med hela mig själv. För att visa på förtrycket gick jag in i förtrycket. Det blev då tydligare för de som bestämde att det fanns. Nu hjälpte det inte, det blev ingen förändring, inte då. Kanske i framtiden blir det en förändring. Jag gick i alla fall vidare, jag bestämde mig för att jag var tvungen att gå ur organisationen som inte stod för det jag stod för. Hur som helst har min aktivism inte slutat. Jag är politisk aktivist, jag är hbtq-aktivist etc. Jag jobbar och brinner för mänskliga rättigheter, för antirasismen, för feminismen. Där ligger min kamp. Där jag bor finns en grupp inom tillsammansskapet. Jag gick in där med hull och hår samtidigt som jag gick in i politiken, samtidigt som jag jobbade och pluggade, samtidigt som jag redan varit utbränd en gång och inte gått lugnt tillbaka. Det höll inte så länge. Idag är jag sjukskriven på min tredje utmattning. Jag har inte slutat vara aktivist men jag har fått tänka till. Eftersom det finns arbete att göra överallt är det väldigt viktigt att man vågar säga nej, att man tänker till och funderar på om just jag är rätt person för uppdraget. Det finns många aktivister och det bästa är ju om vi alla aktivister kan dela på kampen så att vi inte bränner ut oss. En kan inte göra allt, tillsammans kan vi göra mer. För ett år sedan, när jag gick in i min andra utmattning så tvingades jag att inse att jag inte kunde finnas med överallt. Det spelar ingen roll att jag tycker saker är viktiga och att jag ser att vissa organisationer gör ett fantastiskt arbete och att de behöver mer hjälp. Jag måste välja vart jag lägger min kraft. Jag fick fundera och bestämde mig för att främst lägga den på politiken. Därutöver volontärar jag på pride både i min stad och i Stockholm samt att jag både genom politiken men också genom andra kanaler stöttar upp för migranter, antirasism och feminism. Men jag är mer noga på vad jag gör och när jag gör det. Jag kan inte vara 100% aktiv inom allt, det funkar inte. Jag känner mig ändå nöjd med mitt val. Inom politiken kan jag göra skillnad i det långa loppet, jag kan föra samtal och diskussioner. Jag får utbilda mig inom till exempel feminism så jag kan på ett ännu bättre sätt gå ut och vara feministisk aktivist.

Ett sätt att vara aktivist är ju att skriva insändare, blogga, vara aktiv på sociala medier. Men även det kräver sin tid och det kräver att du inte kan gå in i allt. Det krävs begränsningar, framför allt i sådant arbete där det inte finns några gränser på hur mycket som behöver göras.

Tipsen som stod i artikeln var att se till att ha aktivistfri tid varje dag och att se till att ha sammanhängande aktivistfria helger. Att när en börjar känna sig trött, sliten etc så är det dags att trappa ner och kolla över sitt engagemang.

Mitt råd är att våga säga nej. Det är snällt både mot dig och andra. Ta pauser, det är okej. Kolla över vart ditt engagemang ligger, vilka organisationer är du aktiv i. Du behöver inte, kan inte lägga ner 100% i alla organisationer. Bestäm dig för en som du fokuserar huvudsakligen på. Stötta resten i den mån du kan, hinner och orkar. Att vara aktivist är emellanåt slitigt och sällan ser man någon direkt förändring. Men, det vi gör förändrar, om än i det långa loppet. Vi gör skillnad.

En kan inte göra allt, tillsammans kan vi göra mer

strong-hand_small

 

Tags: , , , , , , ,

Djur och natur

IMG_7747 IMG_7756 IMG_7761 IMG_7778 IMG_7798 IMG_7805 IMG_7839 IMG_7841-2 IMG_7843 IMG_7858 IMG_7871 IMG_7873 IMG_7880 IMG_7883 IMG_7886 IMG_7892 IMG_7899 IMG_7926 IMG_7933 IMG_7960 IMG_8022 IMG_8061 IMG_8103 IMG_8105

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under påsk åkte vi och två andra goda vänner och enligt oss familjemedlemmar iväg till Narvik för några dagars semester. Eftersom den norska naturen är så fantastisk åkte såklart kameran fram titt som tätt. Även sonen fotade en hel del. På bilden där det ser ut som att han skjuter så visar han hur man gör när man fotograferar. En blivande fotograf är det. Vi besökte en djurpark med vilda djur. Björnen har ju inte vaknat ännu men vi fick se varg, lo, hjort, bisonoxe, fjällräv. En fantastisk park som vi ska besöka igen när det är sommar. Hur som helst var det sköna dagar och roligt att få göra något tillsammans. Narvik kanske inte ses som den mest exotiska plats att åka till men det är vackert där. Vi fick ett bra pris på ett riktigt fint gästhus och från Narvik kan en sen utgå ifrån för att besöka andra platser. Det rekommenderas för er som funderar.

 

Posted by on 17 april, 2015 in Barn, Bilder, Djur, Familj

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , ,

Att överleva ett kaos

Många säger att för att vara sjuk måste en vara frisk. Och visst stämmer det väl överens med verkligheten. Jag själv är i en sits där jag måste dra i alla instanser själv för att kunna få någon slags hjälp att komma ut i arbetslivet igen på ett hållbart sätt. Att ena stunden tvingas vara stark och ringa jobbiga samtal för att i nästa bryta ihop i en stark ångestattack. Pulsen går upp, huvudet känns som det ska sprängas. I nästa stund stänger jag av känslorna. Jag måste för att kunna fungera även om det inte fungerar heller.

Senaste dagarna har varit fantastiskt jobbiga och bra på sina sätt med. Jag har varit iväg och begravt två människor. Inför första begravningen kände jag stark oro och ångest. Jag var ledsen men kände oro inför människor som jag visste skulle vara där. Människor som fortfarande gör mig ledsen och arg, som svek och kränkt mig ordentligt. Det var smärtsamt att behöva möta även om jag bestämde mig för att vända ryggen till, allt för att kunna hantera situationen. Otrolig sorg kände jag med även om tårarna fick vänta tills jag var ensam. Och glädje över de vänner som jag fick när jag arbetade med dem.

Efter jag varit på andra begravningen åkte jag iväg för att möta upp mina partikamrater och delta på årskonferensen. Det var glädje och värme. Jag är så glad att jag gick med i partiet och att jag engagerat mig. Det ger så mycket glädje och energi. Jag fullkomligt älskar det. Jag får lära mig massor med saker om hur vårt samhälle fungerar och jag får vara med och påverka hur framtiden skulle kunna komma att se ut.

Men även om jag älskar det så orkar jag så mycket mindre nu än tidigare. Jag håller på att lära mig att se signalerna i tid, jag håller på att lära mig att andas. Jag vill tillbaka, jag vill bli frisk. Men som idag känns det så hopplöst, som att det aldrig kommer att ske. Att vad jag än kommer att göra så kommer det inte fungera. Jag vill bara att det ska fungera. På de få saker jag gör så ger jag allt. Där emellan vilar jag så mycket jag bara kan. Jag försöker hålla fast vid att jag har ett barn när livet känns så svårt att ett steg framför den där lastbilen trots allt lockar.

Ikväll laddar jag inför nytt besök hos läkaren imorgon. Jag orkar snart inte dessa möten heller. Det måste börja leda till något. Imorgon ska jag försöka förklara min arbetsförmåga, mitt mående. För att kunna komma ihåg skriver jag upp. Ibland känns det bara så märkligt, jag är en stark person som vågar tycka, som vågar tänka och som vågar agera. Jag är aktivist ut i fingerspetsarna, jag engagerar mig och är bra på så mycket som jag gör. Och samtidigt är jag en sådan svag person, som gång på gång inte orkar, som kraschar och som drabbas av panikångest och andra ångestsymptom. Stark men svag. Det går säkert att vara det.

Tänk om en istället brutit benet, hade varit så mycket enklare att hantera och det hade varit så mycket lättare att få rätt hjälp från alla del olika instanserna. Hänger du inte med i mina tankar så säger jag bara. Välkommen till mitt liv!

Bryt ett ben och var glad!

 

 

Posted by on 14 april, 2015 in Hälsa, Tankar och funderingar

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Att acceptera

Jag är i ett läge där jag försöker acceptera min sårbarhet, min skörhet. Där jag försöker acceptera att jag är sjuk och inte bara lat. Att min sjukdom måste få ta tid att läka. Problemet, inte bara för mig, itan för många, är att den inte syns. Den sitter inuti mig. Visst märker de närmaste av den. Jag är trött, orkar inte göra lika mycket om än något. Tröttheten är enormt jobbig. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag försöker lära mig att vara lagom. Att jag duger bara för den jag är, inte för vad jag presterar. Jag försöker komma underfund med hur jag ska tackla min ångest som river inuti mig. Min sjukdom syns inte när jag möter andra. Jag biter ihop, jag skrattar och försöker hålla mig alert. Men när jag kommer hem faller jag ihop som en blöt trasa. En dag med sociala aktiviteter betyder två dagar (minst) med total vila. Det betyder att i två dagar får jag kämpa med att ens ta mig upp från sängen.

Jag känner mig så värdelös som går hemma hela dagarna och inte ens orkar ta hand om hemmet. Jag känner mig värdelös som inte orkar läsa en bok för min son. Jag lider av en utmattning. Det är inte första gången, inte heller andra gången. Jag är rädd för vad som kommer hända. Rädd för att framtiden kommer se ut såhär. Jag vill så mycket mer. Men just nu har ångesten och tröttheten satt sina klor i mig. Jag försöker lära mig att vara good enough. Som att lära sig gå på nytt. En dag i taget, ett andetag i taget. Kanske är det så att jag ändå ska vara tacksam för min smärträdsla, annars hade nog risken för självskada varit överhängande. Fast skadar mig, straffar mig gör jag ändå, på andra vis.

Jag är good enough

image

 

Posted by on 26 februari, 2015 in Okategoriserade

Leave a comment

En kvinnas väg till en smörgås

Går in i köket. Tittar på bänken. Full med skal från päron. Tittar på andra bänken, full med disk. Öppnar diskmaskinen och har turen att den är tömd. Fyller på den, tömmer hoarna från matrester. Diskar undan en gryta och börjar fundera på vad som ska lagas till middag imorgon. Ifall något behöver tas fram från frysen.

Samtidigt plockar hon bort grytlapparna från bänken och lägger ner dom i lådan. Ställer tillbaka några maskiner där de ska vara och letar fram en ren disktrasa. Torkar bänkarna och slänger skräpet. Noterar att soppåsen är full. Knyter ihop den och är förståndig nog att inte gå ut med den (fyra trappor) utan tänker att hon ska sätta upp en lapp på dörren så att mannen kan komma ihåg att ta med den imorgon bitti. Går tillbaka in i sovrummet och plockar ihop disk och skräp därifrån. Ser tvätt. Går tillbaka för att hämta tvätten och lägger den i tvättkorgen. Korgen börjar bli full så hon laddar en maskin så det bara är att slå igång imorgon. Då kommer hon på att torkställningen inte är tömd. Hon går och viker ihop tvätten. Medan hon går till garderoben med kläderna rättar hon till mattan som katterna har sladdat ihop till en hög. Barnet drömmer mardrömmar och gråter. Hon går dit och tröstar, ger barnet lite vatten. Plockar upp täcket som trillat ner på golvet och det där gosedjuret som saknades. Schasar ut katterna och stänger försiktigt dörren. Plockar lite skräp som ligger där på byrån i hallen och slänger det.

Till slut kommer hon till soffan, sätter sig ner. Plockar ihop några böcker och papper som ligger på ena soffkudden och lägger ihop det till en ordnad hög. Viker ihop filtarna och lägger kuddarna till rätta. Kommer på att hon skulle ju göra en smörgås. Går till köket och kommer på att hon skulle ta fram något ur frysen för middagen imorgon. Öppnar kylskåpet för att se om det finns något att göra av det som finns där. Plockar bort en gammal öppnad förpackning av gräddfil. Tar fram smör och ost. Men innan hon stänger kylen flyttar hon på några saker så det ryms mer i kylen. Hon tar fram en smörgås och gör ordning den. Torkar bort smulorna och ställer in smöret och osten. Öppnar frysen och tar fram morgondagens middag. Kommer på att hon skulle ju frysa in bananer. Hämtar bananer och skär ner dom i mindre bitar. Lägger dom i frysen. Tar smörgåsen och går till vardagsrummet. Går tillbaka till köket och hämtar vatten. På vägen dit ser hon en övergiven kaffemugg. Tar med sig den och ställer den bland den disk som väntar på att få hamna i diskmaskinen. Sätter sig ner i soffan och äter smörgåsen. Hon känner sig lite trött. Ser sig omkring och tänker att det är dags att städa.

 

Posted by on 30 januari, 2015 in Feminism, Genus

1 Comment

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det här med hockey och fans

Jag tycker det är galet roligt med hockey och jag är sedan många år ett Luleåfan. Nu när jag har möjlighet att faktiskt gå på matcher har det också blivit ännu roligare att följa med. Det som dock gör saker så himla trist är attityden kring andra fans då det går dåligt för laget. Jag har ett flertal gånger skrivit på lagets sida på facebook och bett folk att fundera kring sina ordval. Att försöka förnedra och förminska spelarna genom att kalla dom för kvinnor, horor, fittor eller annat liknande är inte okej. Det skulle absolut behövas mer feminism inom den mansdominerade hockeyvärlden. Därför känns det förvisso extra roligt att heja på ett lag som har en feminist (Johan Forsberg) som uttalar sig kring det. Det hoppas jag han fortsätter med, för det behövs att spelare själva går ut och säger ifrån.

Det kanske inte skulle vara så dumt med att fler hockeylag gjorde en hbt-certifiering. Där har det patriarkala samhället Kiruna gått före. Det är helt fantastiskt vilket arbete de gör. Jag önskar alltså se fler sådana initiativ från fler lag.

Men det handlar givetvis inte bara om saker som sägs på en facebooksida. Det som sägs där genomsyrar dels hur samhället ser ut (givetvis) men också hur resten av attityderna ser ut kring hockeyn. Jag har tänkt mycket på vad fansen sjunger/ropar. Det mesta är ju förvisso positivt men att skrika domarjävel, sopa etc. tja, för min del så ger det en besk smak. Jag ser hellre att det uppmuntras än förnedras. Men det behövs också en tydlighet från föreningen. Har föreningen en sida där det förs diskussioner så måste föreningen också vara tydliga med vilket språk man vill ha i sina kommentarer. Givetvis kan det vara svårt för en förening att administrera sjukt många kommentarer, som en hockeyförening med ett elitlag får. Men det handlar egentligen inte om att de tar bort kommentarer utan att de markerar tydligt med vad de vill se.

Nästa grej som blev lite extra tydligt idag då jag var och såg dagens match live. Snart ska de ha ett event; Ladys night. Som kvinna och då gissar jag enbart de som juridiskt anses vara kvinna, inte de som definierar sig som kvinna, får extra bra priser. Man vill fylla arenan med kvinnor. Visst, bra tänkt. Men med den fadda eftersmaken av kommentaren ”det ska väl bli härligt med en arena full med kvinnor, det tycker då jag” som uttalas av en man. Varför är det härligt? För att kvinnor sexualiseras om och om igen?! Och vad gör en kväll mot resten av säsongen. Möjliggör, tillgängliggör istället hockeyn för alla hela säsongen. Fundera på vad det är som gör att kvinnor då inte är lika representerade som männen. Och tillgänglighet handlar inte bara om det fysiska, hur byggnaden är tillgänglig. Utan också om hur människor behandlas, oavsett könstillhörighet.

Jag önskar i alla fall en tydlighet från Luleå Hockey och det vore toppen om Luleå fans också var tydliga för att inkludera. Om ett språk med patriarkal härskarteknik accepteras kommer inte hockeyn heller tillgängliggöras för fler.

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Känslostorm av tomhet

Det är tyst här. Det är okej, det är så ibland. För så är livet ibland. Min blogg är ju en spegel av mitt liv och just nu är mitt liv tomt. Det är kaos i mig själv och mina känslor. Det känns tomt i mig samtidigt som en massa känslor snurrar runt. Jag vet varken ut eller in. Jag finner inga ord, jag finner inte mig själv eller mina känslor. Jag hankar mig fram dag för dag. Så är livet just nu och det är okej. Det får vara så. Det viktigaste som energin får gå till nu är min son och mig själv.

kaosikroppen

 

Oärligt stulen från en googling

 

Posted by on 9 januari, 2015 in Hälsa, Tankar och funderingar

Leave a comment

Tags: , , , , ,

Inte en mot en utan en med en

En människa, född i Sverige, uppväxt i Sverige, med ”svenskt” utseende och namn hamnar på gatan. Utan boende, utan trygghet. En människa född i Rumänien, uppvuxen i olika läger då hen är rom, med romskt utseende och namn, sitter på gatan i Sverige för att få ihop en slant till sin familj som är kvar i hemlandet.  Utan boende, utan trygghet, utan socialt skydd.

Den ena brukar människor tala om som att det är så hemskt, medan den andra människan spottas det på och bedrivs hatkampanjer. Det skapas myter om att de är brottslingar som är här för att tigga ihop pengar åt någon maffia. Att människor ens går på detta med ligor tycker jag är helt fantastiskt. En liga som plockar in några romer som får sitta och tigga. Får de ihop några hundra tillsammans på en dag är det bra. Jag lovar, en liga som vill tjäna pengar gör det genom andra kriminella handlingar. Att tvinga en person att tigga tjänar de inte på. De här människorna som sitter där däremot, för dom gör den där 50-lappen skillnad. Kanske inte stor skillnad men ändå skillnad. För pengarna skickar de hem så familjen kan köpa mat, kanske laga till huset de bor i. Och tro nu inte att det är ens i närheten av de hus vi själva bor i som de bor i. Nä, vi skulle inte ens använda deras hus som redskapsskjul.

Så människan som då bor på gatan men som är född och uppvuxen här i Sverige. Ja, dennes misär är också hemsk, precis som romernas. De är båda utsatta för olika förtryck, för en kamp till överlevnad. En skillnad är att de som är medborgare i Sverige finns ett annat socialt skydd än de romska har. Men misären finns där och båda behöver hjälp.

Så till denna jämförelse jag aldrig förstår. Hur ofta får en inte höra ”Ja, men vi kan ju inte hjälpa alla. Vi har ju egna uteliggare som vi måste kunna ta hand om först”. Nej och ja, säger jag. Ja, vi behöver ta hand om de som hamnat på gatan. Ingen ska behöva bo på gatan. Nej, vi behöver inte ta hand om de först, vi kan ta hand om de som kommer samtidigt. För trots allt så är det så att alla inte kommer hit. Alla som kommer hit är inte på ett och samma ställe. Vilket gör det mer möjligt att faktiskt ta hand om alla.

Det leder inget till att jämföra vad en flykting får som dagspenning mot vad en som går på försörjningsstöd får. Det är egentligen ointressant om en person någon gång får mindre än en annan. Det viktigaste är att vi börjar ta hand om varandra, att vi ser människovärdet och att vi slutar se på människors värde som ett producerande värde. En människa är värd oavsett produktion.

De enda som vinner på att människor ständigt ställs mot varandra är rasister, fascister. I vårt land bedrivs en stark sådan kampanj hela tiden av vårt invalda regeringsparti Sverigedemokraterna. De vinner på att du ifrågasätter en människas värde genom att värdera hen i pengar och att ställa hens misär mot en annan människas misär. Min uppmaning är till dig, sluta ställa människor mot människor, misär mot misär. Det leder inte till något är mer rasism, mer hat, fler myter och mer utanförskap. Stå upp för människor, stå upp mot rasismen.

fattigdom

 

 

Posted by on 22 december, 2014 in Antifascism/nazism/rasism, Politik

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , ,

December – En månad av kreativitet

Nu har nästan hela december gått. Under månaden har vi i familjen lyckats klämma in några förkylningar, några avbrutna tänder och en hel del pyssel. Det började med att jag råkade trilla över en länk på hur man kunde göra fina adventsstjärnor av papper. De ser invecklade ut men är i själva verket väldigt lätta att göra. Därefter blev det girlander i papper. Sen kom pepparkaksformarna fram och jag tillverkade en regnbågsstjärnegirlang. Efter det har diverse andra girlanger tillverkats. Eftersom det närmar sig jul har även bakandet börjat. Men det blir inte lika mycket som jag gjort tidigare. I år blir det att lyssna på kroppen. Jag har turen att få vara anställd nu under jul och nyår vilket gör att jag kan vara ledig med lön. Eftersom jag under höstterminen haft fler förkylningar än jag haft sammanlagt under flera år så ska denna ledighet vara till att stressa av och återfå ett immunförsvar. Jag har känt av stressen i kroppen och att min utmattning har varit på väg tillbaka. Jag är så otroligt trött och orkeslös. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag är orolig, har ångest, svårt att somna osv. Enligt utmattningsdepressionstestet är jag i galet stor risk. Det har jag varit länge men jag hade lyckats sänka mina poäng, nu har de dock höjts.

Så, för att slippa en utmattningssjukskrivning igen så ska jag göra allt jag kan nu under jul och nyår för att vila. Släppa på en hel del krav och försöka göra sådant som känns bra utifrån vad en orkar.

blomma

Blomma av kartong

adventsstjärna

Adventsstjärna i papper. Denna ser mer invecklad ut att göra än vad den är. Det blev flera stycken i olika storlekar innan jag slutade. 

Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till

Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till

En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle

En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle

Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också

Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också

Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor

Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor

En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.

En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.

Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov

Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov

 

Posted by on 21 december, 2014 in Hälsa, Knep & knåp

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

En feministisk man

Jag är en cis-kvinna i och med det har jag en massa privilegier och givetvis måste jag ta dessa i beaktning hela tiden. Är det privilegier jag vill behålla, är det privilegier jag vill avstå, finns det privilegier jag kan tänka mig att avstå. Till exempel kan jag som cis-kvinna absolut avstå mig privilegiet att tala för en transperson. Jag kan inte tala för en transperson då jag inte är en, ändå finns det massor med cis-personer som tycker att de kan föra talan åt dessa.

Jag tänker att direkt det blir talan för någon annan som har färre privilegier än mig så bör jag fundera på om jag är rätt person att föra talan för den gruppen, de personerna. Ibland kanske det är så att min talan är viktig för att den gruppen ens ska komma på tal. Ja, då är det viktigt att jag för talan. Men det är också viktigt att jag inser när talan måste föras över till den gruppen själv. Det viktigaste av allt är att jag med mina privilegier kan använda dessa för att förbereda plats åt de som är mindre priviligierade.

Det är här män behöver lära sig att de har privilegier som kvinnor inte har. Det är här jag tänker att en feministisk man inser och försöker lära sig att inse när han som man inte ska föra talan för kvinnors situation utan ge plats åt kvinnorna själv. Män har, i den maktstruktur vi har i samhället, en högre position enbart genom att de är män. Sen finns det givetvis en hierarki bland männen, vissa har mer privilegier än andra. Men en man har bara genom att vara man fler privilegier än en de flesta kvinnor. Med andra ord, en man, en feministisk man måste vara medveten om sin maktposition och aktivt välja bort flera av sina privilegier.

En man måste aktivt välja bort privilegier så att kvinnor får möjlighet att få mer av det offentliga utrymmet. Det handlar alltså inte om att män ska låta kvinnor få ta plats utan att män ska ta sitt ansvar och inte själva ta all plats. De måste vara medvetna om sin makt, om sin position i det patriakala samhället.

Hur ofta hör man inte, på skämt eller allvar, “kvinnan ska veta sin plats”.

Jag säger detsamma “Mannen ska veta sin plats”

 

Posted by on 28 november, 2014 in Feminism, Genus, HBTQ

Leave a comment

Tags: , , , , , , , , , , ,