RSS
 

En feministisk man

28 Nov

Jag är en cis-kvinna i och med det har jag en massa privilegier och givetvis måste jag ta dessa i beaktning hela tiden. Är det privilegier jag vill behålla, är det privilegier jag vill avstå, finns det privilegier jag kan tänka mig att avstå. Till exempel kan jag som cis-kvinna absolut avstå mig privilegiet att tala för en transperson. Jag kan inte tala för en transperson då jag inte är en, ändå finns det massor med cis-personer som tycker att de kan föra talan åt dessa.

Jag tänker att direkt det blir talan för någon annan som har färre privilegier än mig så bör jag fundera på om jag är rätt person att föra talan för den gruppen, de personerna. Ibland kanske det är så att min talan är viktig för att den gruppen ens ska komma på tal. Ja, då är det viktigt att jag för talan. Men det är också viktigt att jag inser när talan måste föras över till den gruppen själv. Det viktigaste av allt är att jag med mina privilegier kan använda dessa för att förbereda plats åt de som är mindre priviligierade.

Det är här män behöver lära sig att de har privilegier som kvinnor inte har. Det är här jag tänker att en feministisk man inser och försöker lära sig att inse när han som man inte ska föra talan för kvinnors situation utan ge plats åt kvinnorna själv. Män har, i den maktstruktur vi har i samhället, en högre position enbart genom att de är män. Sen finns det givetvis en hierarki bland männen, vissa har mer privilegier än andra. Men en man har bara genom att vara man fler privilegier än en de flesta kvinnor. Med andra ord, en man, en feministisk man måste vara medveten om sin maktposition och aktivt välja bort flera av sina privilegier.

En man måste aktivt välja bort privilegier så att kvinnor får möjlighet att få mer av det offentliga utrymmet. Det handlar alltså inte om att män ska låta kvinnor få ta plats utan att män ska ta sitt ansvar och inte själva ta all plats. De måste vara medvetna om sin makt, om sin position i det patriakala samhället.

Hur ofta hör man inte, på skämt eller allvar, “kvinnan ska veta sin plats”.

Jag säger detsamma “Mannen ska veta sin plats”

 
 

Migränperiod

18 Nov

Just nu verkar jag vara inne i en migränperiod. Ibland kan jag vara utan några migränanfall i närmare året och sen kommer perioder som nu med migrän titt som tätt. Jag blir helt utslagen och det enda som hjälper är att ligga ner i mörker och försöka sova bort det. Eller ligga helt ner går inte heller. Halvsitta är det enda som fungerar. Jag avskyr de här perioderna men det är inte så mycket att göra. Eller jo, jag gissar att det beror på att den senaste tiden har känts grymt stressig. Dessutom har jag åkt på en massa förkylningar. Kroppen är nedsatt och jag får inte till min sömnrytm, matrytm eller träning med för den delen. Inget fungerar riktigt nu.

De flesta som drabbas av migrän har ärvt migränen. Och det finns olika saker som kan trigga igång migrän. På migrän.se kan man hitta mer information som den nedan

Stress
Stress är en mycket vanlig orsak till migrän. Anfallet kommer oftast efter en anspänning, när kroppen och hjärnan slappnar av igen. Kronisk stress kan leda till en svårare migrän med svåra attacker som kommer ofta. Mat och dryck, liksom väderleken kan orsaka migrän.
Kost
Personer som fastar, eller som äter på oregelbundna tider kan drabbas av migrän. Livsmedel såsom citrusfrukter, mögelost, rött vin och andra alkoholhaltiga drycker, choklad och starka ostar kan trigga symtomen. Omställningar i väderleken är vanliga orsaker till migrän.
Värme, solljus och starka dofter
Det är heller inte helt ovanligt att extrem värme och starkt solljus påverkar sjukdomsförloppet. Till och med starka dofter och höga ljud kan fungera som triggande faktorer för vissa.

Det jag dock inte visste förrän ganska nyligen var att det är vanligt med huvudvärk och/eller migrän vid menstruation. Det ska bero på hormonförändringarna. Låter ju inte helt otroligt, det kan ju tex ses som en stress för kroppen om förändringarna är stora i kroppen titt som tätt. Jag själv som lider av pmds har ju rätt kraftiga hormonförändringar vid ägglossning och menstruation.

Hur som helst är det här med migrän ett elände och jag hoppas verkligen att den här perioden är över snart. Det börjar bli grymt tröttsamt.

 
No Comments

Posted in Hälsa

 

Barnet som försvann

14 Nov

Mannen är sjuk och jag hade grym huvudvärk på morgonen. Så sonen fick åka själv till skolan imorse. Det är inte första gången han åker själv så vi vet att det går bra och att han klarar av det. Halv nio ringer telefonen, det är skolan och jag får veta att han inte kommit fram. Jag lägger på och tänker snabbt att det är cirka 40 minuter sen han borde varit framme. Jag sliter upp mannen och vi skyndar oss iväg till bilen. Vi åker efter vägen där bussen går. Jag ringer till bussbolaget och blir kopplad till rätt person. Mannen jag får prata med säger glatt att han just fått ett samtal från en av sina förare om att denne hade en pojke på bussen som glömt kliva av och nu var på väg hem. Vi vänder och åker hemåt. Mannen jag pratat med ringer upp och berättar vart föraren släpper av sonen. Vi kommer dit precis efter och sonen vinkar glatt. Han var då inte alls speciellt brydd. Hans stackars lärare var smått uppstressade när vi kom till skolan och så var även jag.

Nu har vi ikväll pratat om vad som hände och att han gjorde precis rätt. Kommer man fel på bussen ska han inte kliva av bussen utan prata med föraren. Han ska inte följa med någon utan be föraren om hjälp, precis som han gjorde. Fantastiska barn.

Tror bestämt vi behåller honom

piffZ

 
 

Skäms ni inte?

09 Nov

För några år sedan hände en sak som än idag smärtar när jag tänker på det. Jag blev anklagad för en helt bisarr sak. Jag som alltid skött mina uppdrag, mina arbeten. Oavsett hur less jag varit har jag alltid varit profesionell i mitt yrke. Däremot är jag också en sådan person som inte tar skit hur som helst. Är arbetssituationen omöjlig, är det saker som måste åtgärdas eller är det rent av hälsomässigt farligt att arbeta på platsen, ja då har jag sagt till. Jag är inte den som sitter och gnäller men inte gör något åt saken. Jag är inte den som bara lämpar över problemen heller utan kommer gärna med konstruktiva lösningar.

För något år sedan befann jag mig i en arbetssituation som var helt omöjlig. Ingen av oss som arbetade på stället mådde bra. Jag sa till att vi behövde få ändring på det. Det hände inget. Jag sa till igen. Vi behövde få vaken natt istället för journätter då vi ändå inte fick sova på nätterna. Jag själv kände att jag höll på att gå sönder av sömnbristen. Då hände det som jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunde tro skulle hända.

Jag blev anklagad för planering av mord. Jag blev inte polisanmäld utan min arbetsgivare skulle själva utreda hur farlig jag var. Jag blev avstängd. Det visade sig väldigt snart att det inte alls handlade om hur farlig jag var utan hur besvärlig jag var som krävde förändring i vår arbetssituation. Det var lättare att stänga av den som påpekade problemen än att åtgärna problemen. Efter en månad fick jag komma tillbaka. Jag var inte farlig. Ingen ursäkt fick jag mer än från den nya chefen som inte hade något alls med det hela att göra. Hen verkade skämmas över hur jag blivit behandlad. Än idag är det en av de mest kränkande saker jag blivit anklagad för.

En av de saker som ändå sårade mest var att en av de som satt där och anklagade, som ”utredde” var en person som känt mig i närmare nio år. Vi hade arbetat ihop, hen var med på mitt bröllop. Vi var inte nära vänner men hen kände mig. Hen visste att jag var noga med mitt arbete, hen visste att jag inte var farlig. Ändå satt hen där och anklagade, utredde. Enligt hen var det för min skull. Enligt arbetsgivaren var det för min skull de stängde av mig och kränkte mig.

Ibland, när jag tänker tillbaka så funderar jag, skäms ni inte? Förmodligen inte. För dessa personer var det här förmodligen ingenting, de kommer nog inte ens ihåg det hela. Men så var det inte deras liv som vändes upp och ner och det var inte de som kränktes.

Jag önskar att facket hade gått vidare och krävt ersättning för kränkningen. Det hade varit bra om inte annat för att arbetsgivaren skulle fått veta att de inte kan behandla sina anställda hur som helst. Nu vet de inte det, nu kan de fortsätta. När jag slutade, vilket var nödvändigt efter det som hände, fick jag svara på frågor. En fråga var ”kan jag rekommendera hmhm som arbestgivare för andra?” Hånskratt eller. Nej, det kan jag inte. Jag varnar för dom och jag rådgiver att ska man vara anställd åt hmhm så måste man vara med i facket och som person måste du vara stark och orka stå på dig alternativt orka vara totalt livegen. För jag önskar ingen att behöva gå igenom så mycket skit som jag fick under de nio åren som anställd.

Trots att jag än idag blir illamående, ledsen, arg av det som hände då så går jag vidare. Jag vet att jag är en grymt duktig människa som alltid gör sitt bästa i sina uppdrag. Jag kan också gå vidare och vara befriad från det som var då. Jag är inte längre fast hos en arbetsgivare som vill äga en totalt och jag har inte längre vänner/bekanta som vill en så illa (hoppas jag). Och ännu tror jag ingen så illa att de vill mörda någon enbart för att de säger att arbetssituationen är omöjlig. Jag tror mer om människor än så.

Men ni som gjorde detta. SKÄMS!

 

Sonen säger

02 Okt

- När jag drack oboyen åkte sjukdomen ner i kroppen.

- När jag drack vatten åkte en del upp i hjärnan och den andra delen ner i snoppen.

- Skaller, det kommer från hjärnan och magen. Skaller betyder att det är dags att åka till storparken

- Nu vill jag sitta på pappas pung

 

”Mamma, en gång när tandfen kom då vaknade jag och tjuvkikade på henne, med ena ögat. Hon hade en rosa klänning som hade flera färger. Hon var vacker mamma och inatt kommer hon till mig. Vi måste öppna balkongdörren så hon kan komma ut sen efter hon hämtat min tand. Tror du jag får hundra kronor?

Idag fyller jag sju år. Sen fyller jag nio år efter jag är åtta. När jag fyller 19 år då ska jag minsann få en bil… eller en motorcykel

 

Vi sitter i bilen på väg hem, Z ser ett stjärnfall och säger ”åh, ett stjärnfall, jag ska önska mig, jag önskar mig.. två…” Jag frågar honom vad han menar, om han önskar sig två. Han svarar glatt ”två fyrhjulingar, det önskar jag mig.”

 

Först är man bebis, sen barn, sen pappa. Nej, vänta, först bebis, sen barn, sen storebror och sen pappa och mamma. Vänta, nej först är det en mamma som föder, sen en bebis, barn, storebror och sen en pappa, eller och en mamma, pappa och mamma.

 

Zacharias står och testar sin hockeyutrustning han precis fått i födelsedagspresent. Han får hjälp med benskydden och utbrister stolt ”jag ska bli skräp, det här är skräpskydd”

 

hockey

 

 

 
 

Tycker-synd-om-mig

24 Sep

Senaste tiden har varit helt märklig. Varje gång vi har haft besök så har något hänt. I helgen fick vi besök. Sonens bästa kompis och en av mina bästa vänner kom till stan. Jag har känt av en inkommande förkylning ett tag och på natten till lördagen slog den till ordentligt. Nu var det ju förvisso rätt milt mot tidigare saker som hänt. Men önskar ändå att vi kunde få besök utan att något hände. Sjukdomar, dödsfall etc.

Hur som helst blev det inte många knop gjorda. Som tur var höll sig febern borta fram tills de åkte hem. Då blossade den ut i full kraft. Sen dess har jag varit liggandes. Jag passar på nu, när jag ändå har ordentlig hosta, att sluta röka. Jag slutade förra året i november. I juli började jag igen, ångesten jag hade då gjorde att jag inte fixade att hålla mig utan ciggen. Så nu är det dags att sluta igen. Suget är enormt denna gången. Förra gången jag slutade var det enkelt. Den här gången är det en kamp. Hjärnan skriker efter en cigg.

Så imorse vaknade jag och kände att nu börjar det vända. Hostan var bättre, snorade mindre och jag har ingen feber. Men den här dagen har varit den värsta. Jag blir helt slut av att gå mellan sovrummet och soffan. Jag mår illa, har frossa och värk i kroppen. Ändå har jag ingen feber, det är lättare att andas idag, så det borde vara helt annorlunda än mot vad det är i kroppen.

Så idag tycker jag bara synd om mig själv. Tittar på serier och gör så lite knop jag bara kan.

För övrigt så har sonen nu fått gå och åka hem med bussen själv två gånger. Första gångerna nu så följde jag med honom till bussen och sen när han satte sig på bussen så cyklade jag hem. J tog emot honom på hållplatsen hemma. Men nu har han alltså fått gå till bussen själv inne i stan och fått åka hem. Jag har tagit emot honom här hemma. Han är så stolt att det inte är klokt. Får se hur länge det tar nu innan han kan åka till skolan själv också. Tror det måste först bli några gånger där vi åker bussen till skolan så han får lära sig vart han ska plinga. Sen måste han bli säkrare på vilken buss han ska ta också.

buss

 

Bilden är helt oärligt stulen efter en googling

 
 

Dagen efter

15 Sep

Så ett försök till en första analys av valet.

Min första reaktion och tanke var att det är ett misslyckande för alla. Ingen är vinnare i detta val, förutom möjligen då SD. De som sympatiserar med SD ser förmodligen det hela som en seger.

Vi andr a87% ser det inte som en seger att ett främlingsfientligt parti stärkt sin position. Men så kommer då tanken, är det så att Sverige har gått och blivit så främlingsfientligt att 13% av de som röstar också är rasister. Jag tror inte det, jag vill inte tro det. Istället tänker jag att SD har lyckats fånga upp alla de som är missnöjda med hur samhället blivit. SD erbjuder en enkel lösning, eller om det nu är en lösning är en annan fråga. De erbjuder i alla fall enkla lösningar på problem som de faktiskt själva varit med och röstat för. Jag tror de lyckats fånga upp människor som tröttnat på löften om att det ska bli bättre när det blivit sämre. Jag tror de fångat upp pensionärer som blivit förbannade över hur de fått betala mer skatt på sin låga pension än vad arbetare betalar för sin lön.

Jag tänker att det är rätt typiskt när välfärden blivit nedrustad. Klyftorna har ökat och de som har haft det dåligt har fått det sämre. Det är också i dessa klyftor som syndabockar sökes efter och då blir det lätt att peka ut en grupp människor.

Att peka ut en grupp människor som syndabock för allt som är dåligt i samhället är att göra det väldigt enkelt för sig. Ingen grupp är ensam till att det ser ut som det gör. Det finns så otroligt många olika faktorer som påverkar, det blir dessutom olika analyser beroende på vem du är och vilken bakgrund du har.

Jag till exempel som vanlig arbetare utan fast tjänst, kvinna, uppvuxen på landet i en familj som levt på existensminimun eller där under gör en analys som självfallet är präglad av mina erfarenheter och åsikter. Jag kan garantera att min analys är långt ifrån Reinfeldts analys. Jag tror till exempel på solidaritet. Genom att betala skatt, och då ska de som tjänar mer självfallet betala mer i skatt än de som tjänar mindre, så kan vi få en välfärd så att även den som ingenting har ändå kan få en god omsorg. Det ska inte vara en klassfråga att gå till läkaren. Det är det idag.

Jag kan till exempel förstå att pensionärer är förbannade när de under dessa år betalat mer i skatt än de som arbetar. Det är inte okej, de har arbetat många många år och deras pension är oftast inte hög. Det är inte pensionärerna som ska fortsätta betala högt för att välfärden ska finnas, det är vi som arbetar. Men att säga att det är invandringen som gör att pensionärerna betalar hög skatt är att titta åt fel håll. Det är politiken som förts och där har faktiskt SD röstat med Alliansen.

Jag vill ha en politik som är solidarisk, socialistisk, antirasistisk och givetvis feministisk. Det är vad jag kommer fortsätta kämpa för. Och även om det idag känns lite tungt så är inte kampen över. Lyft ögonen, sträck på ryggen och se saker i ett litet större perspektiv. Vi lever i en och samma värld, vi är alla av kropp och själ, det är dags nu att ta hand om varandra och värna varandras rättigheter och trygghet.

 
No Comments

Posted in Politik

 

Välsignelser

14 Sep

***************************

Välsignelse mina barn
Jag har gett er livets färger
Ta emot välsignelsen
Som finns i varje färg
Frid mina barn
Jag har gett er livets alla färger
Välsignelse mina barn
som finns i var regnbåge du möter

**********************************

Om Gud sänder dig
längs en stenig väg
Må Hen ge dig slitstarka skor

Frid från människornas vän
Kärlek från skapelsens Gud

*********************************

Frid mina barn
Jag har gett er livets färger
Välsignelse mina barn
genom varje regnbåge
som lyser upp vart mörker

**********************************

Genom Guds vackra båge på himlen
får vi ta emot välsignelsen var gång

************************************

Se mina barn,
jag har gett er alla färger
Välsignelse skänker jag er

***********************************

 
 

Valdagen

14 Sep

Idag hoppas jag att ni alla som får går iväg och röstar. Detta är det viktigaste vi kan göra. Rösta för människor, rösta för ett samhälle du vill ha. Själv har jag givetvis varit iväg och röstat. Sonen fick ”rösta” han med, stolt var han även om han var lite besviken att hans röst inte fick åka ner i facken.

Men hur som, gå och rösta. Det är din plikt som medborgare.

För min del har det varit en intressant tid. Då jag är aktiv i Vänsterpartiet och har försökt vara med så mycket som möjligt i valrörelsen. Jag har fått stå i valstugan och haft massor med intressanta samtal. Vissa inte alls roliga. Det har varit rätt vanligt att Sverigedemokrater eller anhängare till dem har kommit och skrikit. Det har också varit spännande att få skriva ihop broschyrer om feminism och antirasism. Det har blivit mer och mer tydligt för mig att det är just Vänsterpartiet som står mig närmast. Jag är stolt över att få vara med i ett parti som står upp för människan.

Ikväll blir det valvaka. Alldeles snart ska jag själv först iväg till Vänsterpartiets valvaka och sen blir det hem och valvaka hemma med rostade mackor med räkor på. Det är fest. Det bör vara fest när det är dags för val. Det är nu vår demokratiska rätt blir otroligt tydlig.

 

 

feminism

 
No Comments

Posted in Politik

 

I tårar

16 Aug

Livet är hårt just nu. Mycket hårt. En nära kämpar för livet vilket kräver en hel del energi. Men idag, ikväll gick luften ur helt och hållet. Jag har fyra extra småbröder. Den äldsta fann för några år sedan sin livs kärlek. Chrissy, kom in i hans liv. De gifte sig, hon flyttade från sitt hemland till Sverige. Här har hon tillsammans med J börjat ett liv tillsammans. Jag träffade henne för något år sedan och sen dess har hon varit en självklar del av familjen. Min man och hon fann varandra riktigt bra och de blev goda vänner. Även jag såg Chrissy som en god vän och svägerska. Idag, helt ofattbart gick hon bort. Helt plötsligt rycktes bort från livet. Kvar finns ett enormt hål. Min älskade bror förlorade sin kärlek, sin livspartner. Det är så ofattbart att det knappt går att ta in.
En ung människa med livet framför sig.

Jag gråter, tårarna rinner och rinner. All kärlek, omtanke och böner går ikväll till J. Det som inte ska hända har hänt.

Livet, jag skulle vilja skrika rakt ut. Kan du inte vara lite snäll. Livet, du gör det för tufft just nu. Det gick uppåt men nu drar du nedåt. Åt helvete rent ut sagt.