RSS
 

Tycker-synd-om-mig

24 Sep

Senaste tiden har varit helt märklig. Varje gång vi har haft besök så har något hänt. I helgen fick vi besök. Sonens bästa kompis och en av mina bästa vänner kom till stan. Jag har känt av en inkommande förkylning ett tag och på natten till lördagen slog den till ordentligt. Nu var det ju förvisso rätt milt mot tidigare saker som hänt. Men önskar ändå att vi kunde få besök utan att något hände. Sjukdomar, dödsfall etc.

Hur som helst blev det inte många knop gjorda. Som tur var höll sig febern borta fram tills de åkte hem. Då blossade den ut i full kraft. Sen dess har jag varit liggandes. Jag passar på nu, när jag ändå har ordentlig hosta, att sluta röka. Jag slutade förra året i november. I juli började jag igen, ångesten jag hade då gjorde att jag inte fixade att hålla mig utan ciggen. Så nu är det dags att sluta igen. Suget är enormt denna gången. Förra gången jag slutade var det enkelt. Den här gången är det en kamp. Hjärnan skriker efter en cigg.

Så imorse vaknade jag och kände att nu börjar det vända. Hostan var bättre, snorade mindre och jag har ingen feber. Men den här dagen har varit den värsta. Jag blir helt slut av att gå mellan sovrummet och soffan. Jag mår illa, har frossa och värk i kroppen. Ändå har jag ingen feber, det är lättare att andas idag, så det borde vara helt annorlunda än mot vad det är i kroppen.

Så idag tycker jag bara synd om mig själv. Tittar på serier och gör så lite knop jag bara kan.

För övrigt så har sonen nu fått gå och åka hem med bussen själv två gånger. Första gångerna nu så följde jag med honom till bussen och sen när han satte sig på bussen så cyklade jag hem. J tog emot honom på hållplatsen hemma. Men nu har han alltså fått gå till bussen själv inne i stan och fått åka hem. Jag har tagit emot honom här hemma. Han är så stolt att det inte är klokt. Får se hur länge det tar nu innan han kan åka till skolan själv också. Tror det måste först bli några gånger där vi åker bussen till skolan så han får lära sig vart han ska plinga. Sen måste han bli säkrare på vilken buss han ska ta också.

buss

 

Bilden är helt oärligt stulen efter en googling

 
 

Dagen efter

15 Sep

Så ett försök till en första analys av valet.

Min första reaktion och tanke var att det är ett misslyckande för alla. Ingen är vinnare i detta val, förutom möjligen då SD. De som sympatiserar med SD ser förmodligen det hela som en seger.

Vi andr a87% ser det inte som en seger att ett främlingsfientligt parti stärkt sin position. Men så kommer då tanken, är det så att Sverige har gått och blivit så främlingsfientligt att 13% av de som röstar också är rasister. Jag tror inte det, jag vill inte tro det. Istället tänker jag att SD har lyckats fånga upp alla de som är missnöjda med hur samhället blivit. SD erbjuder en enkel lösning, eller om det nu är en lösning är en annan fråga. De erbjuder i alla fall enkla lösningar på problem som de faktiskt själva varit med och röstat för. Jag tror de lyckats fånga upp människor som tröttnat på löften om att det ska bli bättre när det blivit sämre. Jag tror de fångat upp pensionärer som blivit förbannade över hur de fått betala mer skatt på sin låga pension än vad arbetare betalar för sin lön.

Jag tänker att det är rätt typiskt när välfärden blivit nedrustad. Klyftorna har ökat och de som har haft det dåligt har fått det sämre. Det är också i dessa klyftor som syndabockar sökes efter och då blir det lätt att peka ut en grupp människor.

Att peka ut en grupp människor som syndabock för allt som är dåligt i samhället är att göra det väldigt enkelt för sig. Ingen grupp är ensam till att det ser ut som det gör. Det finns så otroligt många olika faktorer som påverkar, det blir dessutom olika analyser beroende på vem du är och vilken bakgrund du har.

Jag till exempel som vanlig arbetare utan fast tjänst, kvinna, uppvuxen på landet i en familj som levt på existensminimun eller där under gör en analys som självfallet är präglad av mina erfarenheter och åsikter. Jag kan garantera att min analys är långt ifrån Reinfeldts analys. Jag tror till exempel på solidaritet. Genom att betala skatt, och då ska de som tjänar mer självfallet betala mer i skatt än de som tjänar mindre, så kan vi få en välfärd så att även den som ingenting har ändå kan få en god omsorg. Det ska inte vara en klassfråga att gå till läkaren. Det är det idag.

Jag kan till exempel förstå att pensionärer är förbannade när de under dessa år betalat mer i skatt än de som arbetar. Det är inte okej, de har arbetat många många år och deras pension är oftast inte hög. Det är inte pensionärerna som ska fortsätta betala högt för att välfärden ska finnas, det är vi som arbetar. Men att säga att det är invandringen som gör att pensionärerna betalar hög skatt är att titta åt fel håll. Det är politiken som förts och där har faktiskt SD röstat med Alliansen.

Jag vill ha en politik som är solidarisk, socialistisk, antirasistisk och givetvis feministisk. Det är vad jag kommer fortsätta kämpa för. Och även om det idag känns lite tungt så är inte kampen över. Lyft ögonen, sträck på ryggen och se saker i ett litet större perspektiv. Vi lever i en och samma värld, vi är alla av kropp och själ, det är dags nu att ta hand om varandra och värna varandras rättigheter och trygghet.

 
No Comments

Posted in Politik

 

Välsignelser

14 Sep

***************************

Välsignelse mina barn
Jag har gett er livets färger
Ta emot välsignelsen
Som finns i varje färg
Frid mina barn
Jag har gett er livets alla färger
Välsignelse mina barn
som finns i var regnbåge du möter

**********************************

Om Gud sänder dig
längs en stenig väg
Må Hen ge dig slitstarka skor

Frid från människornas vän
Kärlek från skapelsens Gud

*********************************

Frid mina barn
Jag har gett er livets färger
Välsignelse mina barn
genom varje regnbåge
som lyser upp vart mörker

**********************************

Genom Guds vackra båge på himlen
får vi ta emot välsignelsen var gång

************************************

Se mina barn,
jag har gett er alla färger
Välsignelse skänker jag er

***********************************

 
 

Valdagen

14 Sep

Idag hoppas jag att ni alla som får går iväg och röstar. Detta är det viktigaste vi kan göra. Rösta för människor, rösta för ett samhälle du vill ha. Själv har jag givetvis varit iväg och röstat. Sonen fick ”rösta” han med, stolt var han även om han var lite besviken att hans röst inte fick åka ner i facken.

Men hur som, gå och rösta. Det är din plikt som medborgare.

För min del har det varit en intressant tid. Då jag är aktiv i Vänsterpartiet och har försökt vara med så mycket som möjligt i valrörelsen. Jag har fått stå i valstugan och haft massor med intressanta samtal. Vissa inte alls roliga. Det har varit rätt vanligt att Sverigedemokrater eller anhängare till dem har kommit och skrikit. Det har också varit spännande att få skriva ihop broschyrer om feminism och antirasism. Det har blivit mer och mer tydligt för mig att det är just Vänsterpartiet som står mig närmast. Jag är stolt över att få vara med i ett parti som står upp för människan.

Ikväll blir det valvaka. Alldeles snart ska jag själv först iväg till Vänsterpartiets valvaka och sen blir det hem och valvaka hemma med rostade mackor med räkor på. Det är fest. Det bör vara fest när det är dags för val. Det är nu vår demokratiska rätt blir otroligt tydlig.

 

 

feminism

 
No Comments

Posted in Politik

 

I tårar

16 Aug

Livet är hårt just nu. Mycket hårt. En nära kämpar för livet vilket kräver en hel del energi. Men idag, ikväll gick luften ur helt och hållet. Jag har fyra extra småbröder. Den äldsta fann för några år sedan sin livs kärlek. Chrissy, kom in i hans liv. De gifte sig, hon flyttade från sitt hemland till Sverige. Här har hon tillsammans med J börjat ett liv tillsammans. Jag träffade henne för något år sedan och sen dess har hon varit en självklar del av familjen. Min man och hon fann varandra riktigt bra och de blev goda vänner. Även jag såg Chrissy som en god vän och svägerska. Idag, helt ofattbart gick hon bort. Helt plötsligt rycktes bort från livet. Kvar finns ett enormt hål. Min älskade bror förlorade sin kärlek, sin livspartner. Det är så ofattbart att det knappt går att ta in.
En ung människa med livet framför sig.

Jag gråter, tårarna rinner och rinner. All kärlek, omtanke och böner går ikväll till J. Det som inte ska hända har hänt.

Livet, jag skulle vilja skrika rakt ut. Kan du inte vara lite snäll. Livet, du gör det för tufft just nu. Det gick uppåt men nu drar du nedåt. Åt helvete rent ut sagt.

 

Tankar från en båt

26 Jul

Varför sjömän blir alkoholister?

På havet, när du blir görolös, finns inget annat att göra än att möta dina demoner. De som bor djupt nere i själens djup. De liksom havet kan äta upp dig, besegra dig med hela sin styrka. Antingen klarar du av att möta demonerna, öga mot öga. Bli vän med dom och komma i ro/frid. Eller så undviker du dem genom att dricka alkohol. En annan slags demon. Fortfarande är du besegrad av demonerna. De äter upp dig, bit för bit. Ju fler demoner, dess svårare att ta dig till tytan för att kunna andas. Djupet drar dig ner.

………………………..

Alger, alger så långt ögat kan se
De är i massor och guppar upp och ner
Vi flyter, vi guppar, vi kör fram på ett hav av alger
Alger här och alger där
De bildar lager,
På håll ser det ut som sanddynor

……………………..

Ta dig ett dopp!
Nej, tack, där var det stopp!

……………………..

Strandad å en båt, i 10 dagar på en båt. Rastlösheten slår in efter några timmar på havet. Möter min smärta. Om jag bara visste varför den är där. Vad beror den på? Den där smärtan som vrider om mitt innersta. Här på båten kan jag inte fly. Den är där och jag måste möta den. Jag vill bara vara hel. I alla fall helare.

…………………………………….

Små fiskar hoppar i det annars så stilla vattnet.
Syrsorna spelar och från det närliggande hotellet hörs sorl.
En båt kör iväg, vågorna får det att gunga rogivande i båten.
Kluckar
En retsam mygga surrar runt huvudet
Och livet känns om än för ett ögonblick rätt gott.

…………………..

Det kluckar så fint när havet rör vid min båt
Havet har så mjuka vågor
Himmelens valv famnar om dig och mig
Guds armar håller i oss
Gud känner dig in i den minsta vrå
Gud nynnar på en sång om vågornas gång
Om havet som omsluter
Människa, du är buren av skaparens famn
Varje andetag, andas in Gud
Gud håller om dig och bär dig
Gud gråter och ler med dig
Du är aldrig ensam
Gud är oändlig som havet

…………….

Du tid som läker
Själens öppna sår
Ge mig en klocka som stilla står
Det sägs att livet har sin gång
Men måste livet vara så vrång
Människor som gör illa själen
Med sina elaka tillmälen
Tänk på vad du gör
Människor du möter kan vara skör
Så ta ansvar för vad du säger
Själsliga sår är allvarliga grejer

………..

Flyg min plåtburk, flyg
Ta mig upp i luften
Bär mig
För mig vidare, framåt
Älskade plåtburk,
flyg, lyft upp mig,
till himmelska skyar
Ta mig hem
Du plåtburk,
jag litar på dig
Att du bär mig,
tar med mig på en resa
Att du tar med mig hem

……………

Saltet, solen, havet
Vinden eller brisen
En båt, några segel
Tid
En trasig själ
Ett söndrat inre
Kombination
Påbörjad läkning

 

En måste välja livet

07 Jul

Utmattad. Varit hos läkaren idag och blivit fortsatt sjukskriven. Så trött. Besöket tog massor med kraft. Ångesten och oron var stor. Läkaren lyssnade och trodde på mig. Därmed släppte en hel del oro och ångest. Nu ska jag bara komma på hur jag ska komma åter utan att hamna här igen. För det är inte roligt.

När ångesten sätter igång tar jag fram mina pärlor. Tillverkar ett armband eller två. Det får mig att fokusera på annat än ångesten. Vissa dagar blir det många armband. Självklart går dessa att köpa till en billig peng. Det tycker jag du ska göra. Snart kommer det även finnas halsband, örhängen och så fort jag får fram min symaskin ska jag sy tygväskor och trycka på. Hantverket, pysslandet, skapandet, det mår jag riktigt gott av.

Nu är det sen ”bara” att hitta ett jobb där jag inte behöver ge så mycket av mig själv. Ett administrativt jobb hade varit helt perfekt nu. Dels för att jag tycker om att jobba administrativt men också för att jag behöver ha ett jobb som jag kan lämna när jag går hem. Jag behöver även få dagtid så jag får tid över till annat. Till familjen, till att återhämta mig. Jag ska även planera in tomma dagar. Dagar där inget planerat får komma in utan bara sådant som faller på. Detta för att jag inte ska hamna i detta igen.

I övrigt har jag hittat en artist Kajsa Grytt. Hon har framför allt gjort en platta som heter Brott & straff, där kvinnliga fångar i Sverige fått skriva texterna. Jag har lyssnat på nedanstående om och om igen. Den fastnade i mitt hjärta.

Vad har jag gjort för att känna denna smärta
är det ett straff för någonting jag gjort
var finns bitarna av mitt krossade hjärta
jag står och trampar vid himmelens port
vad har jag gjort för att känna denna kärlek
till henne som inte ens gav mig en blick
varför känns sorgen jag bär så fördjävlig
jag bad till Gud för en mor jag aldrig fick

Du har inte gjort något fel
men jag förstår att det känns så
du har inte fått vad du behöver
det är din längtan som bränns så
hon vet vad hon har gjort
och hon har läst det här brevet
hon tar sitt straff därinne
men du måste välja livet

Vad har jag gjort för att må som jag mår
är en förlorare i kärlekens spel ingen är 
där för att torka min tår vad jag än gör 
blir allt bara fel kärleken jag kände för 
henne var en lek vem ska ge mig tröst 
och torka mina tårar vad har jag gjort 
för att förtjäna detta svek 
varför bär min mor en kärlek till nålar 

Du har inte gjort något fel men jag förstår att det 
känns så du har inte fått vad du behöver det är din 
längtan som bränns så hon vet vad hon har gjort och 
hon har läst det här brevet hon tar sitt straff 
därinne men du måste välja livet 

Är detta ett straff för ett tidigare liv 
eller fick jag på given blott dåliga kort 
är jag en syndare i Guds arkiv 
jag kan ej sluta undra vad är det jag har gjort 
vad är det jag har gjort vad är det jag har gjort 
vad är det jag har gjort 

Du har inte gjort något fel men jag förstår att det 
känns så du har inte fått vad du behöver det är din 
längtan som bränns så hon vet vad hon har gjort och 
hon har läst det här brevet hon tar 
sitt straff därinne men du måste välja livet 
Du måste välja livet
 
No Comments

Posted in Hälsa

 

Rullande stenar utan artros

02 Jul

Igår fick jag äran att få närvara på Rolling Stones konsert i Stockholm. De gubbarna lider definitivt inte av artros så som de rocka runt. Det var en fantastisk upplevelse som är galet svårt att beskriva.

image

Idag sitter jag på ett tåg som ska ta mig till mina föräldrar där sonen är. Ska bli skönt att få komma bort från folkmassor ett litet tag. Dagar med mycket människor runt sig, på resande fot är lite mer än vad jag orkar just nu. Utmattningen är påtaglig. Även om jag fortfarande tänker att jo men jag orkar ju. I nästa andetag slår panikångesten till, tar tag i hela kroppen och börjar slita den i stycken.

Önskar att jag ändå tagit med mig pärlorna. Att pärla gör att jag får fokusera, får hjälp att fokusera. Händerna hålls sysselsatta och själen hålls ihop.

image

 

Att göra sig vit

26 Jun

När jag var liten fick jag ofta frågan var jag kom ifrån. Det funkade inte att säga Sverige, de ville alltid veta från vilket land jag kom ifrån. Jag kommer från Sverige.
Men jag tänkte sällan på det då. Tyckte nog mest att de bara var lite knäppa och tröga som inte fatta vad jag sa. Så flyttade vi till en by, ett litet samhälle. Det tog något enstaka år där innan det satte fart ordentligt. Några personer med främlingsfientliga åsikter tyckte det var helt okej att börja. Det började lite smått, ett ”negerfitta” här och ett ”blattehora” där. Det tog inte så lång tid innan jag fick höra ett och annat varje dag, varje rast, varje timma.

Negerfitta, Jävla blatte, Negerjävel, Blattehora, Åk hem till ditt land, Smutsiga jävla blatte

Jag slutade vara ute, jag skulle bli blek. Jag slutade vara i solen, jag köpte smink som gjorde mig blekare. Det var inte så att jag var speciellt mörk, jag var bara solbrun och det satt i året runt. Jag var ute mycket, blev lätt solbrun och det satt i länge. Men jag slutade vara ute. Jag skulle bli blek.
Jag fann punken. En stil och musik som jag kände mig hemma i. Där blev det dessutom en bra orsak till att vara blek. Vitt puder och svart kajal. Blekhet var ideal och jag ville vara blek, vit. Jag ville höra hemma, jag ville bli accepterad.

Killarna, för det var främst killar som uttryckte rasismen, de försvarades med att de var unga. Det var pojkstreck. Dessutom, kunde det ju inte vara rasism, jag var ju inte svart. Jag kallade pojkarna för rasister och fick höra att jag var orättvis, att jag var hård. Det var ju bara att acceptera att det var pojkstreck, de skulle mogna. Deras rasism och mobbning var okej, de var ju bara pojkar. Det var bara pojkar. Jag var ingen.

För varje år som gick blev jag blekare, jag höll mig undan från solen. Jag glömde bort varför jag strävade efter blekhet, efter att bli så blek som möjligt. Jag sa att det berodde på att jag ville, jag trodde det berodde på punkidealet. Jag strävade efter att bli så vit som möjligt för att passa in, för att skydda mig själv, för att slippa höra.
Än idag, när jag tänker på den här tiden får jag en stor klump i magen. Sorgen, smärtan. Det var bara pojkstreck, de var bara pojkar. Jag var ingen.

idapåjärnväg

 

Okej att inte vara okej

24 Jun

Så var jag åter i en utmattning. Den kom sig smygandes på igen och jag borde insett tidigare. Efter förra gången så kom jag tillbaka för ganska precis ett år sedan till arbete igen. Jag flyttade, började jobba, började plugga. Blev engagerad i två olika organisationer. Livet rullade på för fullt och det kändes ändå rätt bra. Visst har jag blivit trött och jag känner att jag orkar inte lika mycket som förut. Men så fick jag så lov att inse här att det fungerade åter igen inte i kroppen. Efter jag var i Malmö har det inte fungerat alls. Migrän, förstoppning, panikångest som avlöser varandra.

Idag fick jag erkänna ordentligt. Jag ringde hälsocentralen och bokade tid hos en läkare. Istället för att försöka säga andra saker bara för att det är så jobbigt så sa jag bara rakt ut att jag åter igen hamnat i en utmattningsdepression. Jag berättade om min panikångest som de senaste dagarna varit otroligt intensiva. Jag berättade om svårigheterna att sova, om tröttheten, om oförmågan att orka. Läkaren förstod min panik och sjukskrev mig för två veckor, hen avslutade det hela med ”då får vi hoppas att du har hunnit vila på de här två veckorna”.

Jo, om utmattningssyndrom fungerade så att det räckte med två veckor för att bli frisk. Så är det inte, det tar tid och det tar än längre tid att lära sig leva med att stress lättare påverkar än tidigare. Det tar tid att lära sig vila innan det är försent.

Själv är jag helt värdelös på att vila. Tanken på att inte göra något vettigt en dag kan få mig sjukt stressad. Att bara vara är inget jag har lyckats så bra med. Jag har lärt mig lite men inte helt och fullt. Jag tycker jag har varit duktig och vilat. Men jag har vilat först när jag redan känt mig trött. Då behöver vilan vara längre. Jag vet detta egentligen, jag vet detta men har inte lycktas ta in det. Har inte lyckats få in det i livet. Så nu sitter jag här igen. Ledsen, trött, ångestfylld, känslig, skör.

Så nu, de här veckorna blir att ta dagarna som de kommer. Ingen press, inga mer måsten än de som ändå hör till vardagen. Jag ska pärla då det är en skön avkoppling, jag ska åka till mamma och pappa, jag ska vila och bara vara.

Jag ska försöka erkänna att det är okej att vara inte okej.

Prepartum-DepressionBilden oärligt stulen efter en bildgoogling