RSS
 

Sonen säger

20 Maj

På barnmottagningen. Sonen går fram till receptionen.

Receptionist – Vad heter du då?
Z – Vi har ju träffats, då visste du vem jag heter
Receptionist – Men jag träffar så många barn, jag kommer inte ihåg.
Z – Får jag papper kan jag rita mig så du kan se vad jag heter.
Han får papper och penna och ritar typ ett Z. Ger pappret till henne och säger
Z – Vad heter jag då. Läs.
Jag viskar Zacharias till henne 
Receptionist – Är det ett Z?
Z – Ja, det är det, vad är mitt namn då
Receptionist – Kan det vara Zacharias
Z – Ja, det är ju jag. Du visste ju. Nu kan du rita dit resten av min kropp.

Senare hos läkaren pratade Z så mycket att öronen trillade av oss alla. Han visade upp alla sina sår, fick plåster och berättade att de behövde ett sånt där genomskinligt glas för att lysa igenom hans panna. Han visade också att han kunde gå balansgång, på tå, hälarna och på sidorna av fötterna.

 
 

En sån där 6-åring

15 Maj

6 år. Efter den lugna 5-årstiden kommer 6-årstiden som är betydligt stormigare. Det är som om barnet får en stark oro i både kroppen och i själen. Känslolivet åker berg- och dalbana. 6-åringen är skör. Många får psykosomatiska symtom, ont i magen är till exempel mycket vanligt. Precisionen och koordinationen är ofta sämre nu än tidigare.

Vid 6 år är barnet vetgirigt och har lätt för att lära. Han vill ha ordentliga svar, kan argumentera och kompromissa. Gillar att tävla och få beröm. Vill gärna ”styla”. Kan ta mer ansvar än tidigare.

Kroppen förändras snabbt, drar iväg på längden, kroppens proportioner blir mer som vuxnas. Det är svårt att sitta still, 6-åringen är glad och rastlös.

 Det viktigaste i 6-årigens liv är förstås att skolan börjar. Efterlängtad av en del, en jobbig förändring för andra. Men de flesta klarar denna omställning ganska bra efter en tid. (http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=49&Barn_4till6)

Vi är i en period där det är otroligt mycket konflikter. Sonen testar allt, är sur, låter sur, gnäller och är grinig. Allt är tävling, allt ska villkoras och det är en ny ”varför”-period. Ont har han överallt också. Men bara när han ska göra något som han själv inte har valt. Klumpigare har han blivit också så saker flyger åt alla håll och kanter.

Dessutom är jag själv i ett känslomässigt virrvarv, vi är mitt i en galen flytt och pappan har helt plötsligt slutat vara hemma på veckorna då han redan börjat arbeta i Luleå. Sonen saknar pappan. Rutinerna har blivit helt rubbade. Sonen och jag pendlar hastigt mellan konflikt och mys. Det är antingen eller.

Det är inte alls roligt att vara förälder för tillfället. Eller jo, små stunder. När man får se hur han verkligen utvecklas, blir mer självständig och när han visar sin goa snälla sida. Men det är så mycket bråk att jag mest känner mig helt slut när kvällen kommer. Längtar till lite mer lugn och ro. Lite mer stabilitet i livet.

Så nej, det är långt ifrån roligt att vara förälder. Rent av mest pest och pina. 

 

Barns rätt till alkoholfri miljö

14 Maj

Ganska ofta får jag frågan om jag inte överbeskyddar mitt barn när jag säger att jag inte vill att man dricker i hans närhet. Många menar att det är bättre att han vänjer sig direkt vid att folk kan dricka alkohol till maten, ta sig ett glas vin på kvällen utan problem.

Grejen är bara det att människor så otroligt sällan stannar vid ett glas. Helt plötsligt är flaskan tom och nästa flaska öppnas. Tids nog kommer han få vara med om alkohol och dess effekter. Jag har inga som helst förhoppningar om att han kommer låta bli att dricka i sitt liv. Säkerligen kommer han dricka, garanterat innan han är myndig. Som så många andra, som jag själv gjorde. Men där är han inte än. Han är fortfarande ett litet barn. Ett barn som inte ska behöva hamna i hur vuxna blir när de får alkohol i kroppen.

Jag känner mig snarare stark i beslutet av att han ska skyddas så gott jag bara kan från onyktra vuxna människor. Barn märker av hur vuxna blir tidigt. Jag kan istället undra varför barn ska lära sig att vara bland onyktra vuxna. Förmodligen för att vuxna ska kunna dricka utan att skämmas. För det viktigaste är att barn ska lära sig att vuxna ska ha rätten att dricka på sin lediga tid. Problemet är absolut inte att barn har rätten till att få vara trygga med de vuxna de umgås med.

Kulturen kring alkohol bekymrar mig. Det ska drickas varje helg och det måste barnen lära sig.

Nej, jag tror att det är dags att tänka om. Barn har rätt att växa upp i en alkoholfri miljö. Vuxna har rätten att dricka men inte att dricka i sammanhang där barnen är med. Barn lär sig så småningom vad alkohol är, vad det har för effekt och vad som händer när andra och de själva dricker. Att erbjuda barn en alkoholfri uppväxt innebär inte att skydda dom från onyktra människor. Barn har rättigheten att få vara bland nyktra trygga vuxna.

Ge barn rätten att vara trygga i vuxnas sällskap

 

Nattningsrutin

14 Maj

1. Försöka få sonen att gå och kissa
2. Få sonen att somna om
3. Tömma kattlådan
4. Gå ut med kattäcklet
5. Ta med hundarna på deras nattkissning
6. Gå in igen
7. Försöka att låta bli att känna sig vaken av nattkylan
8. Kissa själv
9. Försöka hinna krypa ner i sängen innan den är helt upptagen av barn och hundar
10. Andas djupt, blunda, vara tyst, ligga stilla och förhoppningsvis somna
11. Komma på att man glömt ta medicinen
12. Ta medicinen
13. Försöka återta sängen
14. Få turen att få en hel decimeter av den 180 cm breda sängen
15. Andas djupt, blunda, vara tyst, ligga stilla och förhoppningsvis somna
16. Bli kissnödig
17. Muttra och sucka
18. Kliva upp och kissa
19. Skälla på katterna som stökar omkring
20. Andas djupt, blunda,vara tyst, ligga stilla och förhopp…..zzzzzzz

 
 

Alkoholen – Det som gör helgen

13 Maj

Varför ska det vara så viktigt med alkohol? Så viktigt att om en person varit på kyrkokonferens så får denne kommentaren att ”jaha, då har du inte druckit i helgen då”. För det första visar det på en fördom om att kristna inte dricker alkohol. De gör det, precis som alla andra. En del har alkoholproblem med. Att vara kristen, troende säger ingenting om synen på alkohol.

Men det jag reagerar på är vikten av att dricka på helgerna. Varför utgå från att det enda man ska göra på helgerna är att dricka alkohol? Varför kan vi inte umgås längre utan att det måste till ett glas öl eller ett glas vin. När blev alkoholen så viktig. Förut var  drickandet okej i lagom mängd vid speciella tillfällen. Idag är det en självklarhet. Idag är det de som är nyktra som är konstiga.

Ganska ofta får jag frågan om varför jag inte dricker alkohol. Vissa gör självklart kopplingen till att jag är kristen. Nej, mitt drickande har inget med min tro att göra. Jag har druckit, jag har druckit alldeles för mycket och alldeles för mycket fel. Jag blev full, drängfull. Jag drack så att jag egentligen borde blivit alkoholförgiftad. Jag drack för mycket och för många dagar i veckan. Jag drack så jag fick problem.

Efter ett tag började jag dricka mer sällan men fortfarande var mängden av alkohol för mycket vid tillfällena då jag faktiskt drack. Jag bytte umgänge och det blev lite bättre. Men så kände jag, för 7 år sedan på ett ungefär, att nu fick det vara nog. Att inte kunna gå ut och ta ett glas öl utan att komma hem drängfull är inte kul. Det är inte hälsosamt och min relation med alkoholen började ta sig sidor som inte skulle vara bra i längden. Jag beslöt mig för att bli nykter. Absolutist skulle de flesta kalla mig eftersom jag även avstår från lättöl. Jag anser inte att man är nykterist om man dricker lättöl. Det är fortfarande alkohol.

Idag tar jag mig en alkoholfri öl ibland. Men absolut inte om jag har känningar av att jag bara måste ha alkohol. Då dricker jag inte ens alkoholfritt.

Mitt beslut om att bli nykter har såklart fått sina konsekvenser. Jag själv mår bättre. Jag minns vad jag gör (oftast i alla fall). Men jag blir inte bjuden på fest längre. Förvisso har jag sällan ork eller lust att vara på fest och titta på fulla människor som är dryga och ibland rent av äckliga.

Jag umgås gärna med människor, gärna nyktert också. Så varför är det då så självklart med alkoholen? Jag förstår om man vill ta sig ett glas vin eller ett glas öl ibland, eller varför inte en nubbe till sillen. Jag förstår det. Men jag kan för mitt liv inte förstå varför det blivit en sådan självklar kultur att alla ska dricka sig berusade på helgerna. En vinflaska här och en där. Hur många barn växer inte upp idag med alkoholstinna vuxna runt omkring sig på helgerna?

Brukar du ge bort en flaska vin i present till någon i present? Varför? Vad vet du om personens relation till alkohol egentligen?

För länge sedan slutade jag ge bort alkohol till vänner då vi en gång i familjen råkade ge en flaska till en som var före detta alkoholist. Vi visste inte. Det blev så himla fel. Så hur säker kan du vara egentligen?

Jag dömer inte människor som väljer att dricka. Jag tycker bara det är otroligt synd och trist att det har blivit en kultur där det är så självklart att det inte reflekteras över det.

Så nästa gång du frågar någon vad de gjort i helgen, utgår du då från att alkohol var en del av helgen eller kan du utgå från att det finns annat att göra på helgerna än att konsumera alkohol?!

AlkoholochMatsmaltning

 

Framtidens kyrka

11 Maj

Idag har det varit en grymt viktig dag i Karlstad där min kyrka har sin årliga konferens. Önskar innerligt att jag hade kunnat vara där men det gick inte, det blev inte så.

Har i alla fall följt med de livesändningar som sänts under förhandlingarna. Städdag på gården och jag gick omkring med en öronsnäcka i ena örat och mobilen har fått gå varm. Plockat hundbajs, krattat ihop löv och lyssnat på förhandlingarna. Sen på eftermiddagen kom då det jag främst väntat på hela dagen. Dags för kyrkan att ta beslut om ett namn. Kyrkan har sedan man bestämde sig för att gå ihop haft ett arbetsnamn, Gemensam Framtid.

Styrelsen hade nu lagt ett förslag, Gemensam Kyrka. Jag har provat, jag har smakat och jag har försökt tycka om det. Det har bara inte gått. Jag har inte förstått varför man inte låter namnet som vår ungdomsförening föreslagit få vara det man antagit. Equmeniakyrkan, då blir det en naturlig koppling till ungdomsförbundet och en naturlig övergång från ungdom till församling. Min församling i Umeå, de som var ombud för min församling, tillsammans med några andra församlingar, la förslaget Equmeniakyrkan. Jag hoppades men jag trodde inte. Så kom tiden för beslut. Många namnförslag blev det. Ett efter ett röstades ner. Till slut stod Gemensam Kyrka mot Equmeniakyrkan. Votering, votering. Rösterna räknades. Jag satt här hemma i soffan, helt på spänn. Så kom resultatet. Equmeniakyrkan!

Men helt klart var det inte, nu behövdes 2/3 av rösterna av de närvarande ombuden för att namnet skulle kunna antas enligt stadgarna. Åter igen blev det dags att rösta. Först räknades rösterna för Equmeniakyrkan, sen emot och sist de som lagt ner sina röster.

Equmeniakyrkan: 515
Avslag: 90
Avstått rösta: 32
Procent för: 81

Yey, jag är numera med i en kyrka som valt att gå i framtiden, som låter de unga rösterna få höras. Jag är numera medlem i en kyrka som heter Equmeniakyrkan 

equmeniakyrkan

Kanske låter det märkligt att jag över en sådan här sak kan känna sådan stor glädje att ögonen tåras. Men det är en sådan stor sak, så viktigt. Kyrkan visade nu att man väljer att låta framtiden, våra ungdomar, få leda kyrkan framåt. Det är stort för en kyrka som lätt kan bli gammal, dammig och grå.

 
 

Guds positiva budord

07 Maj
  1. Du får ha mig som Gud

  2. Du får avbilda mig

  3. Du får använda mitt namn

  4. Du får låta livet leva

  5. Du får vara trogen

  6. Du får låta andras saker vara

  7. Du får tala sanning

  8. Du får vila på sabbaten

  9. Du får ta han dom dina föräldrar

  10. Du får vara glad och nöjd över det du har

 
 

Tystnaden

04 Maj

Den beror på att det är fullt upp här. Min karl har fått jobb i Luleå på heltid och har redan börjat. Jag och sonen flyttar med upp till Luleå om en månad. Så just nu håller vi på att packa ihop lägenheten. Lite stressigt är det. Massor ska packas på kort tid. Jag är ensam hemma på veckorna med en son i en ”härlig” utvecklingsfas som driver mig smått till vansinne.

Det är inte bara packningen som känns stressigt utan det är allt annat runt omkring också. Fixa ny skola till sonen, försöka lösa barnomsorg i sommar, säga upp sånt som måste sägas upp, adressändra osv. Hjärnan går i högvarv och kokar smått. Samtidigt som detta sker försöker jag bli frisk, helt och hållet, från min utmattning och jag försöker hinna med studierna. Bloggandet, bland annat, ligger alltså rätt långt ner på ”ta-sig-tid” listan. Förutom allt som har med detta att göra har vi två små, fula hundar som just nu bor hos oss. Vi är jourhem åt djurskyddet. Så dessa två små tokar ska ju skötas om på bästa sätt, vilket de såklart blir.

kartonger_115681946

 
No Comments

Posted in Dagen

 

När livet vänder

26 Apr

Livet har börjat vända. Har så mycket att berätta men kan inte berätta just nu. Jag är glad, saker klaffar. Håll tummarna nu att det fortsätter klaffa. Saker och ting trillar på plats. Det är vår tur nu

vaggord-livet-ar-som-en-bok

 

Jourhem

18 Apr

Vi har äran att få ha två små fula men söta hundar hemma hos oss för tillfället. Vi har blivit jourhem åt djurskyddet och dessa två flyttade in hos oss härom dagen. De är av rasen shih tzu, fast dessa har blivit helt snaggade. Tack och lov säger jag. De är så sjukt fula när de är långhåriga. Plus att detta med hårvård är inte min grej. Men de är riktigt goa och mysiga.

Sonen njuter han med. Katterna har börjat vänja sig även om de fortfarande är lite tveksamma. Kommer nog bli tomt när de flyttar sen.

image

image

image
image

 
No Comments

Posted in Bilder, Djur